Handölbloggen

I dag är det söndag. Hade tråkigt, så jag gick ut på stan. Handlade en skjorta, en tröja och en mössa. Var det nödvändigt? Nej, det var det inte.
Gick runt. Hade ännu mera tråkigt. Såå oinspirerad. Och hungrig.

Tog tunnelbanan till Midsommarkransen. "Fan glömde att käka i stan", tänker jag. Får syn på kvarterskrogen "Tre vänner". Går in dit. Frågar om det finns ledigt bord. Det finns det.
Jag sätter mig och beställer en Tagliatelle med oxfilé, gräddig sås och rödvinssky. Ett glas vin på det. Så där gott.

Grejen är att jag sitter och läser senaste Sonic. En lång skön text om Bob Hund. "Vilket band!" Jag får hemlängtan. Fin text. Bandmedlemmarnas "säg" varvas om vartannat. Bandets historia och resa. Kan inte sluta läsa. Jag älskar Bob Hund. Igen.

Jag blir inspirerad. Jag vill också ha ett coolt band.

Egentligen har jag det redan. Vi har inget namn dock. Och vi repar aldrig något – knappt. Men vi pratar mycket om det ibland. Ganska frekvent. Storartade idéer och koncept – sound, uppsättning, bandreferenser. Vi blir uppfyllda och det känns bra. Vi har något. Det vet vi. Språnget från idé till handling är inte långt borta. Alltid nära. Vi kan ju alltid ta det imorgon. Så lätt gjort. Få något inspelat. Bara två gitarrer – en ackordföljd och en slinga. Kanske en trumma, lite handklapp. Sång? Kanske. Snart. I Malmö.


För den hungrige.