Solen skiner, jag drar ner rullgardinen. Låter ögonlocken falla, de klistrar som svettig karamell. Inväntar paracetamolets andfattiga inverkan. Jag gungar till, något tungt har lagt sig över sängen. "är det du?" Utbrister jag, samtidigt som jag drar täcket mot öronen och försöker öppna mina kolapopcornsbollar till ögon.
"Ja, det är jag" Svarar en röst, den är lugn och ljus
"Har du kommit för att hämta mig?" Frågar jag
"Jag vet inte, är du färdig?"
"Det tror jag, jo, jag är färdig nu" Frågans ärlighet får mig att tveka
"Är du sjuk då?" Frågar tyngden över min säng
"Ja, jag har haft feber hela natten, ser du inte det? Jag är ju bara skinn och ben!"
"Haha, nej det här duger inte, jag får komma tillbaka en annan gång.."
"Nej, gå inte" ropar jag med rosslig röst "Vart skall du?! Ta med mig med!"
Tyngden försvinner och solen går i moln
Jag går upp och kokar en citron, spelar något nedladdat, letar efter något att slipa.. jag tänker; nästa gång... nästa gång skall jag vara beredd
spelar något nedladdat.. hahha
SvaraRadera