Fatigue

Efter en längre tid av likgiltighet och uppåtgående fann vi vårt samvete. Vi engagerade oss, verbalt, i alla de problem och orättvisor vardagen generöst öste över oss. Källan till vårt dåliga samvete ryckte närmare och närmare, vi var så arga! En smärta växte i magtrakten och vi tänkte nog att nu var det snart dags för revolutionen. Så visar det sig, en dag, att smärtan bara var luft som vi svalt under alla hetska diskussioner, och den rinner ur oss i en lång fis. fssssssssssssssssss... Tomma står vi utmattade och oförmögna att ta in mer. Vi försöker tafatt formulera oss igen, men smärtan är borta och resultatet vacklar. Vi fyller ut sidan, men likgiltigheten lyser igenom: