Heder...

Idag har jag haft uppsatssammanfattning med Axel på Savoy. Vägen dit passerar jag Fonus på amiralsgatan där jag brukar kika i skylten. Idag hade de sommarskyltat med en sprayflaska gravstenstvätt och en folder med titlen "gravstensskötsel, how to spend it"

Jag har två ställningstagande rörande begravingsbranschen:

1. Jag skall starta en begravningsbyrå som heter Roos Begravningsbyrå och unna mig allt

2. Jag skall bli riksdagspolitiker och motionera om en strängare begravningspolitik. Vi medborgare är skyddade tack vare lagen mot det mesta. Lagen presumerar att alla är idioter när vi skall handla grejer därav konsumetköplagen. Det presumeras att alla i grunden är alkoholister i Sverige därav alkohollagen. Exemplen är oändliga.

Men när det kommer till begravningar är det fritt fram för kräken på fonus att sälja sin skit till folk i en utsatt situation. "Vi har ju en pappkista från baltikum för 3500, sen har vi vår limited edition kista i balsamträ för den som verkligen bryr sig bara 19,000, gillade inte Fredrik gråsparvar? Vi råkar ha en vit sparv som gör sig bedårande på stenen endast 5000, blommor? ja det är ju kutym att lägga 300 vita liljor på kistan vi har ett fint paket där, årets mode när det kommer till stenar är slipad månsten, alla har det mm" Djävla svin. Jodåsåatt jag jobbar på fonus och kränger en massa skit till folk som köper allt. Nu kanske någon smartass påstår att konsumentköplagen är användbar här men jag är trött och skall sova så vi tar det imorrn. Det har varit en bra vecka och nästa skall bli bättre. Imorrn vid 10 skall uppsatsen in på juren sen fyller jag 26 och det skall firas i blekinges dunkla skogar där Harry Martinsson gick runt och deppade. Men jag skall inte deppa jag skall köra ett generalrep inför Handöl, det blir fiske efter pelletsmomster i en grävd ström. Detta är djävligt kontroversiellt men jag har inte tid för snobberi. Måste öva på underhandskasten och trimma WF linan!

bästa kroppsdelen

Sitter, nyss uppstigen från en dryg tupplur,  vid datorn i bara mina randiga kalsonger, kliar mig i skägget och funderar över livet. Som vilken fredag eftermiddag som helst. Har haft så förbannat ont i mina tänder idag, det är fan ingen reda med min kropp. Den är lite ikea. Som en billig kopia. Allt verkar vara frid och fröjd, tills man sätter sig ner och skall äta, eller lyfter något tungt, eller dricker lite, lite för mycket. Ja, då packar skiten ihop snabbare än pappa hinner säger "rygg-övning".

Detta ledde mig snabbt till den gamla nötta frågan: vilken kroppsdel är jag mest nöjd med?

Helt spontant tänkte jag såklart på mina tår, de har nog aldrig krånglat, inte ens när jag trycker in dem i mina lite för små jobb-skor så att lilltån ligger vikt över den där tån bredvid. Inte ett knyst säger de!

Men, efter att ha tänkt efter en stund kom jag fram till att det naturligtvis måste bli min cykelsadel. Den är lite äldre än resten av min kropp, antagligen från sjuttio-talet kan man tänka sig. Eller så är den ung men härjad av hårda tider och lagt sig an med bister min. 

I brunt läder är den, och skorvig och dann, men man kan köpa sån kräm för läder på biltema, tipsade cykelförsäljaren där vi stod i den fuktiga källaren och det enda som lyste upp rummet var min nya cykel. Det blev ingen kräm, det kändes fel, jag har istället slitit den blank på våra otaliga resor tillsammans till och från industrigatan. Sprickorna är fyllda med slipdamm och formen har mjukats upp något av den hårdhänta massage min morgontrötta svanskota bjuder.

Perfekt formad sitter den som en smäck i grenen, utan att för den skull någonsin gå över gränsen och bli oanständig. Inte en enda, nej jag säger inte en enda gång, har jag skänkt en andra blick mot gel-fyllda, super-ergonomiska vidunder som sveper omkring på stadens cykelbanor. Min cykelssadel kanske inte riktigt ser ut som cykelsadlarna i tidningarna, men fan, man skall vara glad för vad gud gett en. Jag kan bara hoppas att mina barn och barnbarn ärver detta utmärkande drag.

Så, vilken är er bästa kroppsdel?

Sommarens mode

Jag känner att även om förra sommarens resa var spartanskt stilriktig så är det på sin plats att lägga fram några allmänna riktlinjer om vilket mode som gäller på fjället. Några plagg som skapade rubriker runt bunner-sjöarna förra året och därför kommer att svartlistas är: 

Blåjeans

Heldräkt i galon

Mygghatt

Bröstbehåring i form av ett hjärta (alt. afrika)

Generellt gäller ett "safari goes kentucky"-tema och byxor bör vara breda och luftiga. Gärna med flera praktiska fickor samt för alla utom murre, en knivögla.

Som skor är kängor även i år det självklara valet, kanske inte det bekvämaste men vill man vandra i stil får man lida pin som man säger. Boots går också bra om de har snörning och mönstrad sula. INGA SPORRAR TUPPEN!

Överkropp gäller såklart en brynja, vit beige eller blå, med skjorta. När det gäller skjortor får man gärna vara lite "crazy" och köra en rutig flanell eller cowboy-stuk, t.ex. med broderade mönster av hästar och tjurar som sparkar bakut.

Hatt! är en nyhet för de flesta, den är såklart valfri men om man väljer att bära hatt bör den vara bredbrättad stetson i ljusa färger. Svarta ylle-hattar med fjädrar är ett bestämt nej.

Den viktigaste accessoaren är återigen! skägget. Det bör vara lite längre i år och ni rekommenderas därför att börja spara reda nu! För att vi skulle ha någotsånär lika långt skägg började jag spara för ett år sedan. Är ni osäkra på hur ni kommer att se ut i lite längre skägg rekommenderar jag min patenterade skägg-simulator. Här är ett exempel som visar hur jag kommer att se ut om jag sparar i ett halvår till:

metoden kan vara riskabel och bör endast utföras i sällskap av instruktör!

God tur!

Vad fan handlar det om?

Jag har alltid undrat över en sak det är ett mysterium så att säga för mig. Kanske ni kan hjälpa mig här.

Min fru är begåvad i köket. Hon lagar god mat som jag gillar. När hon lagar mat gör hon det ensam utan någon vidare hjälp. Det blir bäst så. Ibland tar jag ner någon skål men inte mer än så. Om jag stoppar fingret i en sås innan den är klar eller ännu värrre kommenterar den är jag ute på djupt vatten. Då kan en kastrull flyga och om jag ska äta den kvällen blir det inte hemma utan på Mc Donalds. Köket tillhör A under matlagningen. Inte att jag är dålig i köket men det blir bäst så. Jag är nöjd. Så har det alltid varit när jag var liten dessutom. Men nu kommer mysteriet. Så fort vi ska äta kött är det dags för min entré . Vad fan handlar det om? A tittar frågande på entrecoten som om den vore någon okänd substans. Den enda som vet hur man ska skära upp plasten och ta fram köttet är jag. Det är bara jag som vet hur köttet skall saltas och peppras och det är bara jag som vet hur det skall stekas. Vad fan är det frågan om? Jag ser framför mig hur mat-tina hämtar sin försummade man så fort köttet är framme. Jag ger mig fan på att det finns en herr Schyman som grillar ekoentrecoten. Hur kommer det sig att tjejer som bestämmer i köket lämat det allra viktigaste och mest delikata till männen? Jag fattar inte.

Den där våren 2003

När jag var 20 år gammal tog jag och min vän Greken våra slitsamt förvärvade pengar och köpte varsin biljett till det stora landet i väst. När vi köpt våra biljetter kom vi på att ingen av oss var tjugoett så det där med att hyra bil kunde vi glömma vi bestämde oss för att åka buss hela resan istället. Resan är fortforande något av det roligaste jag varit med om och jag har lovat Greken, flera gånger faktiskt, att vi skall återvända dit tillsammans och jag har sedan en månad tillbaka startat ett särskilt sparkonto för just den resan.

Det jag egentligen ville skriva om var att jag under denna resa fick stifta bekantskap med många kulinariska upplevelser, men inget kan få mig tillbaka till de där två månader som godis som smakar kanel, ja den där konstgjorda kanelsmaken alltså, "artificially flavoured".
Så, ibland när längtan blir för stor och det är för grått och trist så beger jag mig till Gray´s och inhandlar något godis med smak av kanel och försvinner bort.
Idag kom suget och jag begav mig dit efter jobbet. En favorit som alltid gör vad den skall är altoids, kunde inte hitta den idag dock så det fick det bli en tic tac cinnamon. Den var dock lite för mintig lite för söt men den gjorde sitt, den stillade klådan lite.

Mitt första möte med en city-tandläkare

-Vill du ha bedövning? Min rekommendation är att du tar bedövning. Dina tänder ser för jävliga ut. Vi kommer att få gräva en del.

  Det verkar inte vara så bra hinner jag tänka. Fort går det, saliven flyger och han använder mitt bröst som avställningsplats för verktyg som han för tillfället inte har stoppat in i min mun.

Smack pang, så är det färdigt. 2 lagade hål på en halvtimme. vad skönt, tänker jag, det gick fort.

-Betalar du kontant eller kort?

-Jag betalar med kort då tack...

-Vill du ha bedövning? Min rekommendation är att du tar bedövning. Du kommer inte att känna något under transaktionen, men när bedövningen släpper kan det göra lite ont i sparkontot. 

Den blomstertid nu kommer

Dagen efter att jag sjungit den blomstertid nu kommer i skolan satte mina föräldrar mig i bilen och körde ner till sandby strand där vi hade en hyrd stuga på en 20 kvadratmeter utan varmvatten och med utedass. Så långt jag kan minnas har jag spenderat mina sommarlov där i tallskogen vid stranden. Alla hade planer för sommaren, och jag visste precis vad jag skulle göra. Det är jag djävligt glad för. Det är nämligen den bästa tiden i mitt liv de där somrarna.


Jag sov i våningssägen under min syster, hon hade okey-planscher på sina väggar och en planka som hindrade henne från att trilla ur. En natt trillade hon ändån ner och slog tänderna i kylen som stod under våra sängar. Jag minns doften av tall och mina föräldrars drinkar på sanbitter efter en lång dag på stranden, jag minns åskan som gick om nätterna och jag minns trädäcket som gav mig spågor, jag minns alla de koppar the som vi drack sent på kvällen i den gröna soffan som var lite maläten, jag minns vår tv som man var tvungen att använda en blyertspenna för att byta kanal till sommarmorgon, jag minns pappas presenning över däcket som ibland brast, jag minns besöken i lanthandeln som hade en egen chark, jag minns sena bad på stranden och hur skönt det var att komma upp i stugan i badrock efteråt till en kopp oboy, jag minns när jag fick en lillasyster som satte allt i halsen, jag minns grillkvällarna på sandhammaren och jag minns den kyliga dimman på vägen hem i skogen,
jag minns hur jag stängde av motorn på landlordens gamla monark precis i backen ner till stugan för att inte väcka mamman och jag minns när landlorden dog och en storbonde från trakten köpte tomten och jämnade både kullen som stugan stod på och själva stugan med marken, men det är en helt annan historia.

beware

ok ok, jag känner själv att jag kanske körde bloggen i botten där.. men ni kan läsa lite i taget. innan ni går och lägger er tänker jag.

hemledes

kapitel 1
Det var lite halvtaskigt väder, den här helgen som gick, och plötsligt stod man som ett frågetecken i höstrusket. Här har man ju kavajat på sedan dagar och veckor och nyklippt som jag är kan man se att jag fått lite färg, både i nacken och lite längst upp på pannan, där man kan se en tydlig "skugga" av den vitaste vinterhud skina. Inget väder för att sitta korsbent på möllan och dricka folle tills tuppkammen trillar av, konstaterade jag kallt och ringde hästtjejen. 

Hästtjejen hade planer såklart, ett skåp av bestämda mått skall inhandlas. Gammalt skall det vara och gärna rymma både servis och handdukar som skänkts och därför inte kan kastas. "Jag har en bil", ljög jag snabbt och lånade firmabilen. En elegant fransktillverkad sak med dubbla ask-koppar och ett ljudisolerat bagageutrymme. "Jag känner till varenda loppis i skåne" ljög jag vidare och styrde med en hand högst på ratten och den andra på taket mot min förlovade barndomsårs hemtrakter. jag märkte direkt att hästtjejen var imponerad av min kör-stil och såg bara milt illamående ut när jag swischade genom den ena skånska lant-rondellen efter den andra. En åker, två vägar som möts och en rondell, det är allt som krävs för att kalla det hemma.

Loppisar är lite av min specialitet och det var svårt att låta så m

ånga godbitar stå orörda på hyllorna till någon annan mer ekonomiskt stadgad loppletares gagn.(jag lyckades dock lura till mig en tjuga och två tior från hästtjejen för att köpa en cocktail-shaker som säkert har mycket historia). Bland annat var jag i timtal bitter över att jag inte slog till på den här guldklimpen:

kapitel

Efter att snabbt ha avverkat ett betydande antal loppisar, kanske fyra, kände jag att mat-och-sov-klockan klämtade, och nej, den har ingen snooze-knapp. Dags att söka föda. Vanligtvis brukar jag vara bra på att hitta mat, men nu kände jag att jag var ute på okänt vatten, dagen hade för oss så långt från mina kända marker som till marieholm.

Jag kände direkt att den enda som visste på bot vad Rödvinspoeten, som av oförklarlig anledning representeras av ett "D" i min telefonbok.

Efter en stunds konfererande i bilen, och ett antal frågor som inte fick svar, då rödis var så bakfull att hjärnan bara opererade i tvåtakt, kom vi fram till att det finns ett fik i eslöv. Jo, någonstans i centrum resonerade vi, kanske vid torget. En bestämd känsla av att där finns ett fik. Eslöv it is, håll hatten sa jag och refererade såklart till min egen järn-keps.

Man minns ju eslöv, det gör man, men ändå inte. Minns man att där finns ett fik vid torget eller är det bara ett generellt antagande eftersom eslöv också har en del tanter och gubbar som en gång i månaden får pengar på fickan.

Vi hittade fiket men efter en så lång bilfärd sa min mage mig att det var något mer än ett wienerbröd och en kopp cowboy-kaffe jag behövde. Rädd att bli upptäckt var jag, det skall ni veta. Eller än värre AVSLÖJAD. Förbi torget gick, ja vi var så illa tvugna, och jag väntade mig att närsomhelst bli påhoppad av något märkligt väsen som inte ätit rätt sen matsalpersonalen tryckte en hjälplös hjärpe på tallriken i åttan. Men döm om min förvåning när torget var fullt av folk. Säkert 100 pers! "40 pers" hävdade   hästtjejen snabbt och jag gav mig. En stor scen hade smällt upp på kullerstenen och en ljudanläggning med flera olika element basunerade olika främmande toner över staden. "Byn", rättade hästtjejen snabbt och jag gav mig.

Det var en spektakulär syn, fem unga tjejer med palestinasjalar utförde en kosackdans till arabiska toner. (Obs, detta är författarens analys) Efter sjalarna kom några snubbar med trummor och trumma de kunde de. Jag lutade mig mot hästtjejen och viskade försiktigt, jag tror tamejfan det är ett kulturevenemang vi snubblat över.

Glada i hågen gick vi till stället med bästa utsikten över torget, för att föda min figur och samtidigt beskåda det rara fenomenet. 

Tinas hette det ett tag, Tuttas hette det kanske ett ännu mindre tag och Empieza eller Empreza eller så heter det nu och har antagligen också gjort det... ett tag. På logon stod det mexikansk grill. Men på menyn stod som väl var inga burritos att finnas, utan olika asiatiska woker och grekiska sallader och potatisar och pizzor. En potatis ville jag ha, "En potatis vill jag ha" sa jag följdaktligen till mannen bakom disken.

vi satte oss vid fönstret och tittade ut, även in lite grand, för det är som en del av mitt jobb. Så här fint har det blivit:

ja fullt av folk var det kanske inte, men det var å andra sidan torget.

Solen kikade snart fram och vi såg två raggarbilar köra runt torget ett antal gånger, en av dem fylld till bredden av matglada damer i fyrtioårsåldern(rimligt antagande för de som var där). 

På torget såg vi nu, då vi endast hade utsikt mot baksidan av scenen, att massor av folk klätt ut sig för att uppträda, där fanns indianer, presbyterianer och några lättklädda tjejer som jag snabbt identifierade som town trash. "svenne-magdansöser", rättade hästtjejen mig snabbt och jag gav med mig direkt. Jag försökte filma lite diskret för framtida referenser och jag lyfte inte ens kameran från bordet men jag blev ertappad och tittade istället resten av lunchen på min potatis som fått en märkligt seg skydds-hinna innanför skalet som följd av att ha spenderat en god kvart i kraftig strålning. Maten var fantastiskt upplagd och vi satt säkert kvar en kvart efter att kaffet tagit slut och bara njöt. Vilken dag, vilken stad! tänkte jag och i mitt huvud rättade jag mig själv snabbt

Playing the race card

I fredags låg det ett stort kuvert i hallen från länsstyrelsen i Jämtlands län. Det är kartorna över statens fiskevatten på renbetsfjällen i hela jämtlands län som jag fått hemskickat. 4, 5 §§ FL stadgar myndigheters serviceskyldighet, vilket innebär att de bör vara tillmötesgående och medgörliga när jag ber att ut kartan. I en helt annan lag kan man läsa att allt all statlig mark ovanför odlingsgränsen samt renbetsfjällen i Jämtlands län skall vara reserverade till samernas uteslutande begagnande.(renbeteslagen) Samernas exklusiva nyttjanderätt kan inte överlåtas till annan än just en same, detta har man löst att genom att länsstyrelsen kan sälja nyttjanderätt för samernas räkning för vissa vatten och marker. Det är just dessa vatten som prickas ut på kartan jag fick hem. Och de är just dessa vatten som jag kommer att undvika i sommar. Jag vet nämligen hur samerna är. De upplåter inte sina bästa vatten till fyra flugfiskare från skåne. Nej de spränger sina bästa vatten vartannat år med dynamit. Så är de samerna. Och det lönar sig inte att ifrågasätta samerna som herrar på fjället. För de har the race card i koftärmen. Det har inte 4 flugfiskare från Skåne. Men vi kommer likväl fiska i samernas vatten, med ögonen i nacken. För man vet aldrig när en fjällets herre kommer smygande bakom en förblindad med mord och skit i tanken

Så kan det gå

jag: fan va jobbig du är! jag vill inte flytta på min lediga dag, det är ju helg och jag har planer! vilken annan dag som helst vill jag hjälpa dig flytta men fan förstör inte min helg. Jag skall åka bil till havet och jag skall sola och jag skall grilla och jag skall bygga en båt som jag skall ro till ven där jag skall bygga ett hus med en liten kamin som jag inte behöver elda i förän september och jag skall bryta upp en golvbräda där jag lagt en gammal ardberg och jag skall sitta i solnedgången och skratta med måsarna och det kommer att vara varmt till klockan tio och jag skall sova vid fönstret så att jag ser solen gå upp för mitt hus som jag byggt på högsta kullen (fuck observatoriet i say) har ett panoramafönster mot öst och jeff bridges och neil young sover på golvet, bakfulla och förväntansfulla, varje dag är en gåva. DET skall jag göra nästa helg, jag vill verkligen inte hjälpa dig flytta på en helg!

han: ... ...

En dag senare

chefen: du, nästa helg får du nog räkna med att det blir jobb eftersom vi skall till milano senare i veckan

jag: eeh, ok. men... fan. alltså... jag har en flytt jag måste hjälpa till med på lördagen där...

Brännvin kryddat med Liljekonvalje

Utdrag ur Albert Sanklef 30 sorters kryddat brännvin, 8:e upplagan:

Blommorna skördas sedan de slagits ut, läggas i ett kärl varöver hälles brännvin tills det täcker blommorna. Efter en vecka hälles brännvinet av, filtreras och tillsättes med, förslagsvis 15% essens och 85 % brännvin.
Detta brännvin får en vacker gul färg,men det har en något kvalmig eftersmak som starkt erinrar om liljekonvakeblommans doft."........"Man få naturligtvis inte ta några större mängder inte mer än en snaps och kanske är det klokast att rådfråga en läkare om hur mycket man vågar ta. Liljekonvaljebrännvin kan således ha ett värde lekmannen svårligen kan bedöma. Men det har en eftersmak som inte är god.

AW

Ok, klockan sju är för tidigt för en AW i maj om man bara tänkt ta en öl. Innan klocka åtta sittr man ju där och snurrar sin mobil mellan tumen och pekfingret och låtsas att man skall ha mer att dricka. Man vill ju inte gärna vara hemma innan nio, men inte efter tio heller kanske. men någonstans där tycker jag är lagom, mellan nian och tian. En öl tar i mitt fall högst 45min att dricka och då är den ju fadd sen länge, jag räknar också in de tio minuter man får sitta som högst efter att glaset blivit avdukat tills att man måste beställa en ny. Så om man skall sitta på t.ex. metro till dygdig tid och inte dricka mer än en t.ex. brooklyn lager bör man inte paxa sin plats under infravärmen innan klockan åtta. 

Nytt för i år är också att man får använda filtarna om vädret kräver det

Håll er nu undan trubbel och innanför de nya förhållningsreglerna!

Give flower to girl

En sak som man måste vara skiträdd för som pappa är samtalet om blommor och bin. Det är ju nästan så man kan tänka sig att avstå från att bli pappa bara för att slippa skiten. Min pappa gjorde emellertid en smart grej för att komma runt det djävliga. I början på 90-talet presenterade han Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards för mig. Jag gillade verkligen det spelet, tillskillnad från de flesta Commodore 64 och de senare NES spelen kunde man i lugn och ro gå runt och kika utan att bli dödad. Trevlig musik. Jag lärde mig användbara engelska fraser. Allt man skulle se upp för var att gå ut i gatan, för då blev man överkörd. Att gå in i gränden var skitfarligt för där höll en djävla galning till som dödade en med. Annars var allt frid och fröjd. Efter några veckor lyckades jag komma upp på ett rum ovanför baren. Det var inte lätt att komma dit. Uppe på rummet ligger en hooker på sängen, jag fattade inte riktigt vad en hooker var och vad man skulle göra i det där rummet. Så jag gick runt där i rummet några dagar och skrev look room, talk to girl, give flower to girl, give ring to girl osv. tills jag gav upp hoppet och bad om hjälp. Tjejen på sängen var verkligen svår, och jag hade kört fast. Pappa lutade sig över mig och skrev några kommandon jag inte tänkt på,

take off clothes, use condom, fuck hooker, pay hooker.

Jag spelade väl det rummet ytterligare några veckor, bjöd in min kompis och så. En rolig detalj var att om man inte använde kondom började det blinka i grenen på Larry när man hoppade ut i soptunnan. Det var HIV Larry hade fått av tjejen däruppe, vilket drev Larry till självmord. Pappa hade verkligen överträffat sig själv.

Londonvisit

London är ett land med fantastisk kulturell diversitet. Med så många olika folkslag på så liten yta kommer förstås ett OÄNDLIGT antal missförstånd som i sin tur leder till vad vi i branchen kallar "cross-kitchen"-matlagning. Paralellt med maten utvecklas såklart drink-kulturen och här kommer därför ett recept jag lärt mig älska under mina år i london. Anledningen att jag inte lärt mig älska den tidigare har att göra med att vi i sverige inte gör skillnad på ginger-ale och ginger-beer. Men oj vad vi bedrar oss. Ginger-beer och ginger-ale är ungefär lika nära varandra idag som öl och Budweiser. Ginger-beer såldes länge som medicin, precis som de flesta andra substanser vi idag förknippar med minnesluckor, blåmärken och martins händer under täcket, men mot mitten av 1900-talet gick försäljningen ner (antagligen köpte de riktiga mediciner istället) och fabrikören såg sig desperat om efter ett nytt svepskäl att kränga krutet. Som tur var, hade Herr Smirnoff precis fått tillstånd att sälja vodka på den amerikanska marknaden (i utbyte mot att Pepsi fick säljas i Ryssland) men han behövde ett sätt att verkligen nå folket. Genom en gemensam vän som var bartender och här skulle man kunna tänka sig ett namn som Marty eller Frank träffades de tu och det slog gnistor direkt!(uppmärksamma kanske här börjar misstänka att detta har väldigt lite med londons kulturella diversitet att göra) Drinken var uppfunnen, med lite lime som enda tillägg, den är ju så poppis i Amerikat. Från början serverades drinken i specialtillverkade kopparmuggar med en graverad sparkande åsna på. Bland annat jag skulle idag döda för en sån mugg.

Moscow Mule PROPER!

6cl finvodka, 8cl om det är onsdag eller fredag

smaksätt med limejuice, inte för mycket skit från frukten, mest juice

fyll på med isbitar(runda)

toppa med ginger-beer

drick snabbt och kallt

Avslutningsvis kan man ju konstatera att affären blev en betydligt bättre affär för Mr Smirre än för den där grosshandlaren som jag inte vet vad han heter. Kanske hette han Lee eller George.

Mina tankar går till Paros

Jag gjorde ett hemsk fynd idag när jag städade. Min frus glasögon. Det är inget konstigt med att jag hittar dem lite här och var men idag fick jag en klump i halsen. Glasögonen är nämligen kvarglömda, min fru är inte hemma. Hon har semster på den grekiska ön Paros, en ö utslängd i det Egeiska havet. Mina tankar går till just den ön ikväll.

Hur skall hon kunna läsa meyer på krogarna som annonserar om dagens fångst? Tänk om hon köper fel vin i supermarketen som följd av att hon inte ser tillräckligt bra utan sina glasögon. Jag föreställer mig att hon lägger sig lite för långt ut på solstolen så att handuken inte riktigt täcker hennes ben, allt för att hon inte riktigt ser. Tänk om hon råkar ta två vindruvor istället för en och som konsekvens av det upplever ett obehag i munnen?

Och här sitter jag i Malmö med en uppsats och har det bra. Nu är det ju bara Simon som har flickvän och kan förstå, men ni andra? Förstår ni min ångest?

Ställas till svars

Är det bara jag som undrar vad rödvinspoeten har haft för sig?
Vad är det för "hemlig undersökning" han medverkat i?
Jag hoppas givetvis på att han själv nu kommer att offentliggöra detta och berätta här på bloggen...

Jobbigt

Då var det dags även för mig att ta min beskärda del utav denna bloggs oskuld genom att skriva ett kort och blygsamt inlägg.

Fan killar, jag är orolig på riktigt för att jag inte kan följa med er till Handöl och fjället. Jag har ingen koll på mitt jobbschema, som ju redan var planerat innan jag tog på mig uppdraget. Men detta ska jag givetvis kolla upp snarast. Så ingen panik än så länge... men det ser inte superljust ut... fan vad jag vill äta öring, pannkakor, dricka sprit, fiska, snacka skit och vandra i timmar på fjället tillsammans med er...

Jag återkommer ang. detta.

Helvete, jag är den ende som inte tog en cool pseudonym istället för mitt eget namn...

Uppmaning till Martin och Christian

Ja nu är bloggen som sagt igång. Precis som föregående bloggare får inte jag heller blogga egentligen. Men vad fan nu kör vi!

Jag ser att det är två som inte kommit igång riktigt med bloggandet, kanske har de inte fått inbjudan eller så har de inte tid. Men det kan ju även bero på att de tvekar lite, "vad ska vi egentligen skriva om?" För att råda bot på detta kommer här lite inspiration från rödvinspoeten. Ett tacksamt bloggämne är vad man äter och hur man går tillväga för att just äta. Så här kan det se ut:

Ikväll tänkte jag fira min insats i undersökningen och unna mig något extra. Jag fick som sagt 500 spänn i ersättning för min medverkan i undersökningen. Först tänkte jag gå ut och fira på krogen, men det gick inte. Det var inga riktiga pengar som tanten gav mig. Nej, det var några djävla checkar som knappast skulle vara gångbara på någon av stadens krogar. Men de skulle gå på ICA tydligen. Så det blev mat hemma. Jag bestämde mig efter en halvtimme på ICA att det var hamburgerkväll.

Här kommer receptet:

Blanda 300g nötfärs i en bunke med salt, peppar, diijonsenap samt tigersås. Gör burgare, det blir 3st.
Stek på väldigt hör värme så att burgarna får en trevlig yta.
Kör in dem i ugnen runt 220c
Tag fram bröden och lägg på rödlök och sallad. Vissa vill ha salladen ovanför själva köttet men jag kör både och. Lite majonäs på det. Sen lägger jag på köttet som nu är färdigt, lite mer sallad och toppa med ketchup. Till det dricker jag gärna coca-cola. Inget rödvin som annars är det naturliga valet eftersom jag måste skriva på min uppsats ikväll. Och så en bild på det så är inlägget klart. Inga konstigheter, 123 börja blogga!

alltså, daniel kan inte du ha ett eget namn, typ rödvinspoeten? extremt förvirrande när du har fyra!

jag kan redan avslöja att min temadag kommer att vara sabbat. för att hedra mitt tveksamma ursprung. Svält utlovas tills solen går ner, mer detaljer kommer senare

verkligen på tiden

att vi fick en blogg där vi kan dryfta sommarens aktiviteter. Jag känner att detta kan bli ett VERKLIGT lyft för oss alla. Jag känner också att detta är ett forum där jag kommer att dryfta allt som jag inte kan blogga om eftersom jag inte får ha en egen blogg.

Vill ju även passa på att flagga för majrovan som både är lättodlad, snabbväxande och angenäm att äta. vilken upptäckt!

dagens lilla onda: tryck tummen först hårt mot en slipmaskin, så att det inte finns någon hud kvar. sen doppar du enkelt tummen i lackbets, om och om igen. upprepa hela eftermiddagen! garanterad smärta med små medel

Kille med koll på läget

Satt och slösurfade på tråden "lista över nationella resmål" på nordisk.nu. Läser med glädje UrSvensks tips. Här har vi en kille som har koll! http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=5440
I samma tråd är det en kille som tror att det jättelika Hermann monumentet ligger i Sverige, är det koll?
Nu skall jag in till Lund och hämta mina 500 sek eftersom jag har deltagit i en hemlig undersökning. Det pengar rakt in i Handölkassan det /Daniel

Välkommen till Handölbloggen!

ÄNTLIGEN ÄR BLOGGEN IGÅNG!!