en morgon

jag vaknar av ett stick, eller vaknade jag av surret? jag är vaken hursomhelst och myggan sitter tyst och stilla någonstans på min axel, precis där sovsäcken tar slut. Jag är yrvaken och antagligen till hälften drömmande för jag tycker mig höra ett svagt, förbannat svagt, "schlurrrpp... schlurrpp..." från myggan. Kanske tänker hon att jag inte vaknar om hon tar riktigt små klunkar av mitt blod. Kanske har hon redan surrat runt en våningssäng en stund men blivit bortviftad, varför hon tänker att hon nu hittat den tröttaste i flocken. Hon tog fel, jag är vaken, och nu hittade jag just min hand under huvudet och snabbt slänger jag den i riktning mot det onda. Jag ligger kvar ett tag och tittar på blodfläcken i min hand, den påminner om någon jag känner eller känt. Inget namn dyker upp och jag torkar handen mot madrass-överdraget som borde åkt till tvättstugan många många norska turister sedan. Solen är uppe, det har den varit nästan hela natten, men det är något i luften som säger mig att det är dags att gå upp. Golvet är kallt mot mina fötter innan jag hittar gårdagens strumpor som just idag är de minst använda, imorgon blir det till att gräva djupare i kappsäcken.

Kaffekannan är i tunn plåt och vattnet luktar mineraler och bastu.

Jag letar fram storgrytan till gröten och skramlar lite extra där jag rotar i skåpet under diskbänken, nu lär de ju vakna, det är jag säker på.

Vattnet brusar ur kranen som en måttligt trafikerad motorväg tidigt en morgon i malmö...

En ivrig väckarklocka, också känd som min mobiltelefon väcker mig... Jag ligger kvar en stund och lyssnar på den måttligt trafikerade motorvägen en tidig morgon i malmö. Det är dags att gå till jobbet och allt var en dröm. 

Jag går mot köket och kliar hoppfullt och eftertänksamt lite på vänster axel.