när tomheten kom del 1

På väg hem från jobbet sköljde tristessen över mig. Jag tittade på ett avsnitt av Deadliest Catch och konstaterade att det var ett mycket trevligare program med skotsk voice-over som det är på den norska versionen än den amerikanska rösten som förtäljer den rafflande historien i amerikat. Lite förvånande var detta andra avsnitt ganska likt det första avsnittet. Trötta män i olika åldrar halkar runt på ett båtdäck utan att sova medan havet oförtrutet sköljer över dem. Det ser härligt nedbrytande ut. Men trots detta kände jag mig likgiltig inför den restrerande delen av min dag som skulle vara mitt ostron. Jag tänkte fan, man skapar sin egen lycka, eller hur? och jag gick ner till affären för att köpa mig en ny tandborste. 

Direkt när jag klev in i den lilla affären på hörnan såg jag att stället med tandborstar av en modell men flera olika färger var glest. Inombords rusade jag för att hinna före alla andra spekulanter på tandborstar denna kväll. Det var ingen annan i affären insåg jag när jag gjorde en mental handbromssväng på det rutiga plastgolvet och svängde in i gången med tvättsvampar, toapapper, blyertspennor och tand-tillbehör. Med van hand rotade jag genom de kvarvarande borstarna, och till min lättnad fanns där en blå medium kvar. Jag log stort mot mannen bakom kassan som svarade med en snabb blick över glasögonskalmen för att sedan fukta fingret och vända blad i sin utrikiska blaska. På vägen mot kassan plockade jag på mig lite nyponsoppa och glass. För att ha en ursäkt om någon skulle stoppa mig på gatan, "varför går du här med en tandborste?"kan de fråga "du förstår, jag har tänkt äta glass ikväll"skall jag då snabbt svara. Man vill ju inte verka präktig

Precis innan jag skall dra mitt kort tar jag en pingvin-pinne från burken vid kassan, som jag alltid gör. en klassiskt svart med vitt i mitten. Det är en fälla, det vet jag, men jag går i den, om och om igen.

Väl hemma känns det lite bättre, kvällen känns mer hoppfull nu.

Stolen knakar blygt när jag lutar mig lätt bakåt och betraktar mitt köp som lagt sig till rätta bredvid tangentbordet. Den är blå, jag tar alltid den blå. Det är sådan plast som är lite metallic, men inte helt jämn i färgen. Den påminner om blå flytande tvål tänker jag mig. Så sitter jag så en stund och tittar på tandborsten. Många faller för frestelsen att köpa någon modern tingest med flera olika sorters borst och olika rörliga delar. För min del, när det kommer till munhygien är det enkelhet som regerar har jag bestämt.