Idag hände det. Efter att vi ätit en god frukost tog jag på mig att röja undan i köket. A reste sig och gick bort från bordet men stannade efter några steg och vände sig om. Från den glada och lättsamma stämningen under frukosten syntes inget längre i hennes ansikte. Hon tittade med en allvarlig blick på mig som om hon skulle berätta något helt fruktansvärt världsomkastande. Jag tänkte att nu är det kört och stålsatte mig för det värsta.
- du måste göra det snart för att Rötmånaden har börjat.
Det var henens ord. Sedan vände hon och gick.
Nu kan man tro att jag drog en lättnadens suck. Världen skulle förbli den samma för mig. Nej. Det finns nämligen en sak som får räntehöjningar, inbrott, en stundande lågkonjunktur och norska kräksjukan att framstå som triviala orosmoln. Det är rötmånaden som är det stora hotet mot familjen Roos. Och nu har den alltså kommit igen. Men jag är beredd.
- du måste göra det snart för att Rötmånaden har börjat.
Det var henens ord. Sedan vände hon och gick.
Nu kan man tro att jag drog en lättnadens suck. Världen skulle förbli den samma för mig. Nej. Det finns nämligen en sak som får räntehöjningar, inbrott, en stundande lågkonjunktur och norska kräksjukan att framstå som triviala orosmoln. Det är rötmånaden som är det stora hotet mot familjen Roos. Och nu har den alltså kommit igen. Men jag är beredd.
1-0 till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar