när dimman drar in

när dimman drog in satt ni säkert vid teven och tittade på nyheter, eller "nyheter".
Rödvin var däremot ute i trädgården och drog djupa bloss på "plugg-paus-ciggen",pluggpausen var egentligen en teve-spelspaus, men utan att gräva ner oss i knepiga definitionsdilemman kan vi konstatera att han behövde en paus och en ciggjävel har han väl förtjänat.
Rödvin skrapade med foten i gruset och undrade om Herr Hagberg, grus- och gång-ansvarig i föreningen, var medveten om det eländiga skicket singeln befann sig i utanför port 3b. Han såg över fasaden, som var omtalads ansvarsområde och tänkte, här behövs inget göras på länge än. När han vände blicken mot grannhuset för jämförelse såg han dimman rulla in över takåsarna i grannföreningen.
Dimma är kanske inte riktigt för att beskriva händelseförloppet...
"helvete vad tjockan drar in fort!" tänkte röd och slog huvudet på spiken
inom minuten var han insluten i ett tjockt vitt fuktigt täcke, det var så rått och kallt att ciggen falnade där i nypan och den sista askan för till marken som en stupad karoliner. Besegrad, grå och stolt, för ingen förebrår den som kolar i dimman.
Fascinerad som han var tyckte han ändå att det var dags att dra sig inomhus igen, en förkylning nu hade suttit som en illa-pillad räka i strupen, inför tenta-dagen och allt.
Blicken sökte dörren, förgäves, så dålig var sikten. Han famlade med armarna utsträckta och sökte vägg, men den var som bortblåst, alternativt försvunnen.
En varm torr vind rörde vid daniels kind, det luktade furutiljor, skägg och eld.
"helvete! det är han" utbrast rödvin och hade ännu en gång helt rätt
Ur ingenstans skar ett hjärtskärande ljud genom luften, men det skar inte som en kniv, nej mer som varmt kiss i nysnö, det efterlämnade ett knarr som var vingligt penslat och naggat i kanterna, ljudet hängde kvar i luften och Rödvin visste att skåpet var öppnat.
Nu sprang han genom dimman, förtvivlat, stapplande, men vilket håll han än sprang var det bara mer grus under fötterna och vitt åt alla håll. Trappan som var tröskel till hans hem var ingenstans att finna. Fukten hängde i droppar från luggen som han strök bak i en stilig man.
Frustrationen var tyngre än dimman som omslöt honom och han satte sig på marken. Han petade i gruset som var rött och av tvättad sort, såg över sina alternativ som var få och Rödvin fällde en tår som försvann och blev bräckt i mängden av vattendroppar som rann ner för ansiktet.
Långsamt reste han sig och tog tag i dörrhandtaget som var bara en armsträckning bort... en sista tvekan och han öppnade porten till 46b. Luften var varm och torr och välkomnande men illasinnad. I hallen hängde han sin rock och försvann

Dagen därpå blev Rödvins fru orolig och gick ut för att leta efter sin man som inte kommit hem i tid och därtill lämnat teven på. När hon gick utanför dörren stötte hon ihop med Herr Hagberg grus och gång-ansvarig i föreningen
"jaaaja, nä jag stog här och tänkte att det kanske var dags att kratta ny singel utanför 3b i helgen"
"Har du sett min man?" frågade rödvins fru?
"Nääee, men jag ser ju här att han stod och rökte och petade i gruset igår natt" sa Herr Hagberg, som inte fått sin ställning till skänks
"Ja, han brukar ju ta en cigg när han har plugg-paus, men det är inget konstigt" svarade Rödvins fru
"kolla", fortsatte Herr Hagberg "han stod här, sen började han gå hitåt, här stod han still en stund, sen fortsatte han fast springande längs gången, ser du? Spikrakt mot grinden därborta"

Där slutade spåren och historien, för på andra sidan grinden låg inte grus utan asfalt och inget hus fanns där längre, det enda som stod kvar var en skorstensstock sedan en mysig brasa i en kakelugn hos en god vän fått hela skiten att brinna till marken ett antal år tillbaka