nu hade jag gått och dryftat ett långt inlägg om att köpa kakelugn hela dagen och så helt plötsligt blir det ett surt inlägg om straff istället.
Visst, jag visste redan som liten samlare att det fanns risker att knyta ihop sitt liv med alla dessa ting.
Men hade jag vetat bättre hade jag stannat kvar i de dagar när jag inte ägde något, t.om. hatten på mitt huvud(den ser ut som ett blåbär) var till låns av storsyrran, för att föras vidare till lillsyrran när pallet hennes var stort nog.
Det skall vara så svårt, så svårt som möjligt... att välja saker, jag gör det inte lätt för mig. Men de är verkligen från grunden väl och nogrannt utvalda, all di ting i mitt liv. De har liv och personlighet och är, enligt mig, helt unika.
Idag förstod jag hur farligt det här beteendet är. När någon JÄVLA SMURF tog min mobil från lunchrummet på jobbet. Min värld föll samman. som alla vet så gillar jag inte ens mobiltelefoner, men det här var ju ändå MIN mobiltelefon. Vi gjorde allt ihop, räknade på siffror och bokade möten och gjorde affärer... jag är knäckt, besegrad. Någon har kränkt mig så personligt och djupt att inget annat straff än pinsam, våldsam död kan räcka... ikväll, bröder... är det JAKT i malmö stad, och tro mig, jag kommer hitta honom, för jag känner doften av min kära n78 på flera kilometers håll, och min väska saknar sin vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar