Hemlängtan

Här gick man i dimman, sömnig, slut. Spenderad. Denna invanda stig, jag går den i sömnen. Har tio minuter att vänta. Slösar dem frikostigt på triangeln. Men så plötsligt, när man känner sig som mest tappad och tråkad. Ett hopp tänds, något händer. Jag transporteras i tanken många mil bort från köpcentret i centrala malmö till en plats där luften är fri.
Vad, undrar ni då, var det som väckte mig ur malmö-slumret?

På Zone av alla ställen hittade jag den här guldklimpen:


Inga spydiga kommentarer om kvaliten på min kamera nu tack