Sommarnotarien

Det spekuleras vilt angående deltagandet inför årets resa. Det brukar ju vara en som töntar sig och inte följer med. Jag har konsekvent ropat tråkiga tillmälen år den som inte hänger med. Slagit på stora trumman etc. Betett mig väldigt illa.
Men ofta har det ju varit befogat. Ett värdefullt sommarjobb. Ett försök till att rädda en relation. Laga förfall.
Men det där har jag inte brytt mig om. Det finns inga ursäkter!! HELVETE! Så har jag tänkt.
Inför denna sommar har jag dock haft en malande oro inom mig. Det kan vara min tur i år att #!&” ur. Eller rättare sagt det borde vara min tur.
Det går inte för sig att sommarjobba i en bar när man läser sjunde terminen på juristlinjen även om det innebär att man kan åka iväg till fjällen. Det snackas. Efter lovet pekar de och viskar:

- där går han som sommarjobbar i en bar. De ropar beställningar. Nynnar på cocktail temat när jag går upp genom bänkraderna. Någon har ritat en drinkpinne på mitt block under pausen.

Så inför denna sommar har jag måst söka sommarnotarietjänst på en byrå. Jag skrev CV idag och när det var gjort sökte jag upp de tilltänkta arbetsgivarna. Det visar sig att sista ansökningsdag var sista februari. Det var igår.

Så nu filar jag på nya tillmälen jag skall kalla årets #€”%”. Lutar mig tillbaka. Jag är hemma en sommar till. Läppjar på en cola. Njuter i fulla drag. Livet är en ask choklad. Etc etc.