att man kanske inte har med sig någon guide-bok när man åker på tjänsteresa och att staden i Italianes kanske inte är den mest lättillgängliga. vidare ser man en lovande skylt alternativt ingång, en meny som erbjuder avsmaknings och priser som skvallrar om fullsatta salar och bittra franska kockar i höga hattar och höga sommelierer. kanske går man dit dagen efter för att man inte hittat något annat, kanske kommer man dit runt åtta för att finna matsalen tom, förutom den enstaka kollegan som dricker en GT i väntan på brödet och för att de inte har någon vermouth att blanda en riktig drink på. att musiken kan tillhöra den sämre sorten och att james cunt och beatles tolkas av en synthig saxofon alternativt el-piano. antagligen kan de inte göra en avsmaknings utan skaldjur och en får nöja sig med femrätters och vinpaketet kostar antagligen en femtedel av vad det skulle kostat hemma. kanske är lokalen lika orange som den är tom och kanske går kockarna hem när desserten är beställd och kanske att man trots likgiltighet inför de tveksamt komponerade maträtterna tycker att råvarorna var av yppersta kvalitet, att man dricker upp sina viner och att chefen kanske blir lite lite packad och kanske gömmer han en nöt som gömt sig i en choklad under en antagligen kanske ful ljusstake. antagligen var maten ändå helt ok och antagligen tycker man att det var en helt ok kväll i italianes när de elektriska persiennerna går igen och jag bestämmer att inatt, inatt skall jag sova på rygg och snarka som en god sömn kräver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar