rökrock

jag flyttar sakta nålen mot skivan och släpper den lite för högt, den studsar till och sprakar när den hopppar över de första spåren på skivan. Spriten har gjort sitt för motoriken tänker jag och slår mig i länsfåtöljen när det andra solot i tunnel of love flödar ut i rummet.

min haka lutar tungt mot bröstet och det luktar aqua di parma och svett, en inte helt ogenomtänkt doftsuccé. 

Det är dagen efter julafton och julaftonens tidiga morgonpromenad lämnade leriga utslag på mina fin-kängor. De har diskats ordentligt och står och torkar vid den öppna brasan. 

Burken med vapenfett står inom en arm-räcknings avstånd men det tar på krafterna när jag sträcker mig långt efter kängorna, inte FAN tänker jag resa mig ut stolen på självaste juldagen. 

Ahh, doften slår emot mig och jag tänker, ungdom, diciplin och hämnd. Ett par kängor skall strykas försiktigt och jag tar god tid på mig. Lädret är varmt och fettet smälter och dras in i sömmar och skarvar.

Tur att barskåpet står på hjul, skrattar jag för mig själv, det här kan ta en stund. Så blandas en ny manhattan, utan socker såklart, och jag dricker med vördnad.

Det är då det slår mig, och det slår mig med sådan kraft att jag nästan trillar av stolen.

Var satan är min rökrock!?

Julrim

Blötsnön låg blytung och grå på barren
när far fann fan i flaskan
Morfar var glad åt granen men såg föga för starren
då tjocka tomten trillade ner i askan
Det blev ris åt alla håll och kanter
särskilt svårt åt stackars oäkting-Sven
Hans mor är en av de ogifta tanter
som fått herr-besök efter kasedansen
På det hela taget var julen förnäm
ty föga är den föda som fås så god;
som när nubben gjort jul-slakten angenäm
och mina armar är till bågarna täckta av blod.

God Jul Från Landet!!!

Svart på vitt

Tysta zonen

Tysta avdelningen på MAHS orkanen. Lite för tyst kanske

YOURS SINCERELY...

Min fru skall klippa sig snart, hon gör det varannan månad ungefär. Min fru har ett väldigt snyggt hår, ganska långt, kanske ner till axlarna. Mörkt och friskt är det också. Ibland sätter hon upp det i en hästsvans, det är också snyggt. Hon har haft denna snygga frisyr nu så länge vi varit tilsammans förutom ett snedsteg för två år sedan när hon permanentade sig. Men annars har den snygga frisyren härskat, och tur är väl det, för det var den jag blev kär i.
Men som bekant kommer en olycka sällan ensam. Nu har min fru och hennes frisör smitt nya mörka planer verkar det som. Återigen skall det friska håret permanentas och klippas kort i höjd med öronen, någon bisarr remake på Robynfrisyren verkar det vara. Jag gillar inte dethär alls. Hade jag velat vara gift med en permanentad tjej så hade jag valt en sådan. Behåll ditt vackra hår och rädda julefriden älskling.

För att visa allvaret i det här har jag börjat pyssla med lite altenativ. Alla har väl en reservflickvän/pojkvän, så även jag. Det kan bli aktuellt att damma av henne nu. Jag har skissat på ett brev.

Till: scarlett.johansson@aol.com

Dear Miss Scarlett
My wife is about to get a remake of the famous Robinfrisyr (classic Robynfrisyr but with a perm). I strongly dislike the idea of having a wife with a Robynfrisyr. If she doesnt change her mind about the haircut and since you are my backupwhife, I think its time that we get to know eachother a bit better. Here is the basic info on me:
My name is Daniel, age 26. I study law at Lund University (equal to your Ivy league) and I also work in a british pub, called "The Bishops Arms". I used to manage that bar as well. On my spare time I enjoy skiing, fly fishing, tasy food and wine. I´m married (at present!) and live in Malmö.
Looking forward to your reply,
yours sincerely,
Daniel Roos

mystikens outgrundliga charm

Hans händer kramade plånkan, för att den var tunn och ömhet är sparsamt strött över den unga mannens liv. 

han kisade och kikade ovanför glasdisken som inte längre immade, men var svagt ogenomskinlig av kalk och antagligen tidigare på dagen hade immats när kycklingen fortfarande var kyckling och inte sorgliga klimpar i trött sås. han vägde sitt val väl, för det var tungt och ovärderligt. Tjejen där bakom var glad och välskodd men kort i rocken och lade nacken i veck för att möta hans blick. Hon frågade i ett leende: vad vill du? ha, menar jag...

mannen sa: jag tar en burk bukfett till det recicitiva eländet och pekade på lysande skylt nummer tre, kyckling med linser och spenat

hon svarade: vi har ingen turk tamejfan en söndag, svarade hon och tittade oförstående i taket

jag stod förstummad, bristen på kommunikation var total. de log båda två och det slog gnistor. inte som ett fyrverkeri men som två flintstenar som hamnat samman med olycksalig kraft. 

Jag förstod att denna avsaknad av ett gemensamt språk skulle antagligen leda till missförstånd och onödigt kiv, men för stunden bidrog den till spänning och en känsla av mystik som de båda drog stort nöje ur.

Hon log igen utan att säga något och lade försiktigt på en tallrik med olika fack lite av de tre grytor hon hade att bjuda.

Han log igen och sa, tack så mycket

BROGATAN PÅ LUNDIA

HEJ ALLA KRÖGARE I LUND! OM EN MÅNAD FINNS DET EN ORDENTLIG KROG SOM INTE STÄNGER 22.30 I ER STAD!

Till "killen"

den som vill ha rörlig bild av mig upplagd på denna blogg, måste först vända sig till undertecknad och göra sin förfrågan. Detta innebär rent konkret att man, på ett enkelt, rakt och snällt sätt, till exempel frågar följande;
"Snälla Tuppen, kan inte ni lägga upp, du vet, den där filmen med stöveln på er blogg?"
Rent hypotetiskt kan jag då svara på föregående fråga;
"Ja det kan vi. Det är faktiskt hur enkelt som helst!" ...
Men sen säger jag inte säga mer. Då gäller det för vederbörande att, på ett riktigt snabbt, säkert och stilfullt sätt, ge ett klipskt motiv till varför jag skulle gå med på det. Sen får vi se ... och så är det med det.

PS. för övrigt finns det inte en sådan video... så det var ju helt onödigt att göra en sådan förfrågan... störtlöjligt ju.. man kan inte hitta på att saker finns bara... det är ju helt absurt faktiskt... det är nästan så att man blir indignerad. DS.

Önskemål från en kille

Jag får i egenskap av administratör av handölbloggen en hel del önskemål om vad bloggen skall innehålla. Ofta är det rent nonsens som vore direkt olämpligt att publicera. Men idag kom det ett mail från en kille som jag fastnade för.

"Jag har förstått att det finns en del kontroversiella upptagningar rörande en stövel och Tuppen. Jag tycker att ni borde publicera dem på handölbloggen."

Killen, jag håller med dig!

Det märktes nästan på dem hur sommaren skulle bli

och jag hogg tillbaka

efter en delikat middag pa den polska restaurangen 'polonia' stegade jag starkt av sonderkokt blomkal ut i kvallsluften. Foga anade jag faran som lurade pa gatan. Jag vande mig mot min syster och exklamerade 'Det dar var val vart pengarna, det var det allt!'
Utan att se mig for klev jag ut i gatan nerfor trottoaren och genast kande jag ett hugg i benet!
En gigantisk anakonda vars hals (om ormar kan sagas ha hals) stack ut ur en gatbrund och ormens langa tander var val en inch in i min vad. Utan att tanka satte reflexerna in och jag bet tag i ormen sa hart jag kunde. Blodet sag elegant ut dar det flog i luften i skenet av gatlampor och stralkastare. Efter kampen satte jag mig pa kanten och lossade den livlosa besten fran mitt ben och med tre snabba handgrepp ikladde jag mig dess skinn och stegade in pa narmsta vinbar for en valtempererad barberra.

Hell Hour

Läste i veckan att sveriges småbarnsföräldrar har myntat ett nytt begrepp. Man har döpt timmen mellan 17-18 på vardagarna för "HELL HOUR" Helt underbart kul tycker jag. Man kan ju bara tänka sig hur det låter i kön på espesso house:

- ska du med till babyland senare?
- nej fan det är ju Hell Hour snart måste hem till det fattar du väl? Det blir ett djävla helvete ikväll! Ungarna är som helt helt besatta idag! Och min man bara lullar runt, nej det blir bra ikväll.

Nej allvarligt talat, jag förstår att det är tufft. Min Hell Hour består av ett Family Guy + Simpsons marathon. I värsta fall tappar jag mackan på golvet. Så jag borde vara tyst. Men varför döpa det till Hell Hour? Det verkar som om våra småbarnsföräldrar tappat fotfästet helt ju.

Bornholms tips del 1

Ikväll på konsum blev jag glatt överraskad. Flaskor från Svaneke Bryghus hade hittat till läsk/öl hyllan. Som en äkta Bornholm Lover blir man såklart glad! Nu var det deras cider men det spelar ingen roll när man kör lite alkoholfritt ett tag.

Svaneke Bryghhus ligger som namnet antyder i Svaneke, Bornholms minsta och östligaste köpstad. Bryggeriet är faktiskt en bryggeripub med servering på bakgården. Det är riktigt trevligt där och ölen är god. Man kan ta buss 1 från Rönne som går via Svaneke upp till Allinge/Sandvig. Det tar en timme ungefär. Passa på att botanisera bland de charmiga antikbutikerna i Svaneke. Danskarna är inte lika dumma som vi och betalar inte 3000 för en gammal ful lampa från 60 talet vilket syns på priserna.

Annars är Bornholm en riktigt riktigt fin ö. Det ligger höst upp på min lista över öar. Här är min lista topp 3 öar:

1. Bornholm

2. Corsica

3. Mön

Bornholm har ett landskapsdjur som heter Krølle Bølle, han är ett troll som älskar glass och är helt störd. Får han inte "guf" och "syltetøj" på glassen blir han helt cpe. Här har vi en bild på honom.

Bornholm har en egen sång som alla gillar. Innan man går av Bornholmstrafikken i Rönne spelar de den om och om igen och alla blir på sjukt gott humör. Den går såhär:

"Bornholm, Bornholm vores beste ø, Bornholm, Bornholm oh hvad glad att jeg er her"

Sen går man över parkeringen till de röda bussarna och hoppar på den som går till Sandvig. De har ett sjukt komplicerat biljettsystem på Bornholm. Det hela går ut på att man köper en sorts biljett som man skall stämpla i en maskin tills föraren säger till.

- HOLD OP!!, säger han när man stämplat tillräckligt. Om man missat en gång säger han

- Naaej det er ikke nok! Stæmple NU!! NUU!!!

Det är ingen som fattar detta riktigt men ha tålamod så ska det gå bra.

När du kommit fram går du ner till klipporna och hoppar i. Sen checkar man in på Sandvig Hamn Hotel. Det är mögel överallt men det får man räkna med på Bornholm. Sist vi bodde där betalde vi nästan 1000 sek natten för ett mögligt rum men så är det. På Bornholm bråkar man inte.

Jaha detta var lite nyttig Bornholms info, håll tillgodo, er Bornholms Lover

illa röda

det är så sjukt rött häromkring. rödast blir "swamp"-maple, medans "norwegian"-maple blir gula. sen helt plötsligt satt alla där med sina oljefat och priserna började sjunka så då visste de inte vad de skulle sätta sina pengar på så de köpte dollar. I cambridge var vi på ett cafe, som verkade hur mysigt som helst, de hade uppenbarligen inrett själv och vi tänke direkt att det var en familj som jobbade där ihop, de hade alla skägg och gubben som serverade oss var säkert 60 och hade vitt långt skägg. i min våffla hittade jag ett skägg-strå men det var lite kortare och svart så det måste varit en av kockarnas. De gav oss en trevlig tidning om hur moderna samhället tar död på oss. De drev en trevlig liten sekt ute på en gård på berget och vi tackade för påtåren och gick på antikrunda. sen gick dollarn upp eftersom alla sålt sin olja och sitt guld och köpt dollar för att det inte finns något annat att köpa.

farmor är så gammal så att orden kommer halvt genom kinden, men man förstår vad hon säger minst hälften av tiden och hon väger orden och man förstår att hon vill vila.

imorgon bär vi stora staden av

Nej jag tror jag läser ONOFFS fina blad idag. Trallala hmm hmm

Jag tar tillbaka!

Igår skulle vi ut en sväng. Hade en mycket trevlig stund innan hemma hos mig. Spelade musik och drack drinkar. Varvade ner. Sen skulle vi gå på Rumble. Där var jättemycket folk så vi gick till KB 18 istället. Men där kom jag inte in för jag hade inget leg. Jag blev mycket arg och bad att få prata med "chefen". Men jag fick bara prata med vaktens kollega. "Jag går aldrig ut med leg, det är en princip" Han måste tänkt att
- den här killen är riktigt dum i huvudet

Så jag gick. Nu vet jag hur Stureplanskillarna har det. Men istället för att gå hem och hämta AK4:an gick jag direkt hem och mailade de ansvariga för KB. Totte och gänget. Där kallar jag bland annat KB:s vakter för mongoloider.
Bra Daniel! Mycket bra. Bra avslut på en höjdarvecka! Så ska det se ut!

Kanelbullensdag 4 okt -08 032.jpg - Gmail

Kanelbullensdag 4 okt -08 032.jpg - Gmail

och när stillheten infann sig

När jag bröt tystnaden gjorde jag det med en suck. Som en punkt till nyss förda resonemang. 

-Jag tror jag går nu, sa jag. 

-Vaddå trött? Frågar chefen

-Jag vet inte, jag blev det nu. Jag blev trött. Sen kom jag att tänka på att det är en grej jag måste göra. Så jag drar.

-Ok, fast jag tror inte du kan dra bara sådär. Vi är ju mitt i ett jobb! Ett skitstort jobb dessutom

När jag vände mig om och gick kunde jag höra chefen prata med mig, lite högre ju längre bort jag gick. Solen sken på mina fötter när jag öppnade dörren och det blev varmt på tårna. Jag tog ett steg ut och blev varm i ansiktet.

Cykeln stod i en vattenpöl men marken var torr och matt, bakhjulet lämnade en svart orm på trottoaren när jag for iväg. Bromsarna funkar fortfarande inte, jag inte haft lust att laga dem, men idag ser jag mig inte behöva bromsa så det är bara att åka. 

Det är inte länge sen det var sommar men jag ser att det inte är det längre eftersom löven på lönnarna är röda och löven på lindarna är gula och löven på marken är fler än de på träden och jag tänker att tiden har gått fort. Att det har gått fort och jag tycker om när det går fort och att jag att jag aldrig är rädd att komma fram för tidigt så länge jag har någonstans att åka.

På perrongen ser jag folk jag känner igen och jag tittar ner i marken och jag ser inte dem längre, jag ser marken och de ser inte mig, de ser någon annan med en stor ryggsäck av canvas och tuppkam som står före mig i kön. jag tror att han är tysk och att han lyssnar på punk, att han i tyskland läser till socionom och vet att den dagen kommer då han måste klippa av sig tuppkammen för att få ett jobb, han har accepterat detta, men än är han bara en välfriserad utbytesstudent på väg hem eller bort eller så har han bott i en kommunal källare sedan terminsstarten men just fått en studenlägenhet i burlöv och det är därför han är så glad och tuppkammen är så blank.

Biljetten är billigare än jag trott och det nöjer mig att jag har råd att ta bussen när jag kommer fram till amerikat. Jag skall ta bussen till berget och till sjön och till floden och jag skall ta bussen till folk jag känner och helt nya människor som jag aldrig sett förut och antagligen aldrig kommer att se igen.

Tåget puffar oroligt och de säger något obegripligt i högtalarna men jag förstår att det är dags att kliva på. Jag har min kudde med mig för tåget till amerikat är långt och har lång väg att åka. Detta kan ta en stund tänker jag när jag knyter upp skorna men tar inte av dem för mina tår är varma och luktar säkert inte gott, det är bättre att gradvis släppa ut dem i luften.

Iväg bär det till slut och jag känner livet och stillheten åter finna sin plats i mina trötta armar och inälvor.

Iväg bär det med hast, jag har ett valnötsträd att sparka på och en segelbåt som måste snarastbör  sittas i när löven faller på sjön och farbror berättar och styr

LÖRDAGSKONFERANGS!

Vad hände?

Imorse på väg till Lund lade jag märke till att många tjejer hade killbyxor på sig. På en helg har tjejer alltså börjat med killbyxor. Väl framme i Lund vimlade det av tjejer med killbyxor. Har jag missat något?! Är det tvärtomdagen idag? Jag fattar inte

Sparka på den som ligger!

FORMAL FRIDAY!

På Juridicum har vi formal fridays istället för casual. Jag vet inte riktigt varför men så är det. Ofta brukar det se ut såhär ungefär:

Men det är ju inte alla som har samma uppfattning om vad formal är för något. Vissa tycker nog att om man har något riktigt fint som man gillar på sig är det nog formal friday material. Precis så tänkte nog en annan kurskamrat till mig imorse när han drog på sig sin allra bästa hammerfall tischa och drog till plugget

För mycket

Det är inte ofta jag säger "det är för mycket". Jag är ganska liberal kan man säga. Det skall mycket till för att jag tycker att man passerar gränsen. Men ikväll blev jag helt stum. Jag loggade på facebook, och som alla andra har man blivit vän med folk som man delade högstadiets underbara år med. Fram tills nu har det inte stört mig så mycket tills jag trillade över Jessicas nyupplagda bilder med rubriken "RIP PAPPA"
Det var bilder på hela kalaset från begravningen med hennes döda pappa på albumbilden. Hon lägger upp bilder på sin döda pappa. Där ligger han blek och lite lila på facebook. Jag vet inte men jag tycker det är för mycket. Jessica skärp dig för helvete

THIS IS JUST IN!

Jag har gått över till thé laget. För 10 år sen lämnade jag thé för kaffe men nu är det slut! Hejdå kaffe! Helllooooooo tea! Nu ska allt bli som förr!

Ja där hade jag fel

Det finns saker som jag har haft mycket fel om. De är inte många men de finns några stycken. Den saken som jag haft mest fel om heter ”Valvet” Här gick jag på som en galning och fullständigt pratade ner Valvet. Jag gav de nya ägarna ett halvår innan de fick stänga ner, trots vissa reservationer från mina dåvarande klasskamrater. ”tänk på alla studenterna som rör sig här”, sa någon. Men ingenting kunde rubba mig. Den krogen skulle gå i konkurs snart.

Åtta år senare stoltserar Valvet med texten ”Lunds äldsta thaikrog”, det står på fönstret. Det kan jag se när jag sitter vid ett av fönsterborden. Lunchen är faktiskt bättre än många andra lunchsyltor i stan. De har gratis iskallt vatten som man tappar upp själv ur en tunna, det är ju förträffligt. Men varje gång jag står där och tappar upp gratis vatten skäms jag lite. Brickan tar jag undan varje gång. Detta är helt klart saken som jag haft mest fel om någonsin.

En annan sak som jag haft fel om är att Renault skulle uttalas på engelska, typ Renult. Detta höll jag fast vid för länge och blev jobbigt där på mellanstadiet.

All I want for Christmas is

När som helst

Idag gick jag och oroade mig lite för allehanda saker. Min nya lektor i förmögenhetsrätt berättade att den kommande terminen är djävligt tuff och att jag kunde glömma att jobba extra även om det gick fint på förra terminen. Jo det blir två böcker i veckan grabben. Några seminarier på det, tenta i december och däremellan en uppsats. Och så det här med CSN som trilskas med knapparna, jag har ju räkningar att betala. Så där malde det runt ända tills jag såg Aftonbladets löp:Det är ju Kent som jag skall oroa mig för. Helt plötsligt när som helst kommer han och kör ihjäl en mitt på ljusa dagen. En väldigt otrevlig kille denna Kent. Till hans försvar kan man kanske tillägga att han ser väldigt hängig ut. Nästan lite ledsen. Det gör ont att köra ihjäl folk - när som helst antar jag

Killar vågar inte stöta på mig

Jaa, eller lite mer troligt Sanna: VI VILL INTE!!!

Festivitus finalis, merci merci

Band sökes

Hej! Jag söker sveriges cooooooooolaste band inför min kommande sverige-turné.

Du är: över trettio, går hem hos "kidsen", kan dansa på platsen med stängda ögon, gillar att festa och att klä ut dig i olika coola kläder.

Jag är: Över trettio, går hem hos "kidsen" (öööh, JA!), kan dansa på platsen, gillar att festa och tycker själv att jag är minst lika mycket kung som Elvis!!!!!!!!!!!!!!!!!

Passar detta in på dig? Ring min coola agent!

/Moneybrother

SMS korrespondens mellan syrrorna

Från: Jenny Kallur
Till: Sanna Kallur

Fan vad synd syrran! Att trilla på det första hindret va?! Ååååååååååååh vad störigt!! Attans.

Kram kram Jenny

MALMÖFESTIVALEN!

Folk antingen älskar den eller hatar den, Malmöfestivalen. Jag tillhör den förstnämnda. Nu ska jag berätta varför.

Festivalen håller nämligen Malmöborna på mattan så att säga. Ungefär samtidigt som den första uppkastningen 19.00 bestående av hallands fläder / kinesisk kräfta på stortorget vaknar Malmöborna så smått ur sin hybris.

Just det tänker de, fan Malmö är ju fortfarande en liten stad. Det är kanske lite dumt att döpa Davidshall till SoDo och det var ju djävligt korkat att äta den där middagen i parken för 1200 spänn. Allt blandas ju ändån i slutändan, haha. Nej nu tar vi en öl och sen kollar vi på MFF och sen är det ju måndag och då letar vi upp hojen på gården och cyklar ner till Kockums och där stämpar vi in så det står härliga till. Uppvaknandet kommer som ett brev på posten varje sensommar, och brevbäraren heter Jhonny.

Jhonny är 46 år och fetlagd, bor i Rydsgård med sin familj, en hederlig härlig snubbe men en vecka om året ja då släpper han loss lite kan vi säga. Man kan säga att Jhonny blir ett litet härligt svin och det är Jhonny som bokstavligen pissar på alla malmöbor just denna veckan. Men jag ger honom det.

Det kan ju låta som om jag är bitter och cynisk här men tvärtom.

Om vi lägger ner festivalen tror jag att det kommer hända hemska saker runt om i Mellanskåne. På fullt allvar. Och Malmö behåller ju sin härliga mentalitet tack vare Jhonny.
Sluta sura, du bor i Malmö, gilla läget, nu ska jag äta langos

Marsvins debaclet: del 1

Det började med en kväll i baren. D och jag pratade sommar och semester.
- det är ju bara ett problem, mina marsvin säger D.
- dom tar jag. Inga problem, säger jag och tänker att snart är det dags att beställa en öl till.
Två veckor senare ligger jag och sover på soffan när mobilen plingar,
”du tar mina svin som bestämt va?”
”ja inga problem” textar jag och tänker att snart är det nog att byta till sängen.
Efter ytterligare någon vecka plingar mobilen till igen,
”du kommer hem tills den 28 och tar svinen va?”
”är inte hemma förräns den 3 men då tar jag dem!” textar jag och kisar upp mot Pietra Major 1500 m upp. Dit ska jag imorrn tänker jag.
På landvetter meddelar M att marsvinen nu finns att avhämta snarast på slussgatan. Och det brådskar verkar det som. Jag släpper ner mobilen i fickan och skall precis börja fundera på om det går räls från landvetter till stan, de har ju räls överallt häruppe, när jag plötsligt inser vad som har hänt. Jag skall passa två marsvin i en vecka. Man kan väl beskriva det hela som en lång seg process där jag nog tänkt att det hela är ett skämt ändån i slutändan och att det här det är kul det. Men Pacta sunt servanda och allt det där andra, jag gillar ju marsvin!
På tåget ner strax innan Möndal börjar jag lite trevande förhöra mig om hur A ställer sig till det här med att passa George och Bumpa, ja så heter dom, hypotetiskt alltså. I höjd med Varberg har jag konstaterat att semestersverige är vackert i början på Augusti och att A tycker marsvin är en djävla avart som man borde ha tagit bort för länge sedan och om hon ser George & Bumpa i sin lägenhet tänker hon döda dom och sen lite senare mig

när tomheten kom del 1

På väg hem från jobbet sköljde tristessen över mig. Jag tittade på ett avsnitt av Deadliest Catch och konstaterade att det var ett mycket trevligare program med skotsk voice-over som det är på den norska versionen än den amerikanska rösten som förtäljer den rafflande historien i amerikat. Lite förvånande var detta andra avsnitt ganska likt det första avsnittet. Trötta män i olika åldrar halkar runt på ett båtdäck utan att sova medan havet oförtrutet sköljer över dem. Det ser härligt nedbrytande ut. Men trots detta kände jag mig likgiltig inför den restrerande delen av min dag som skulle vara mitt ostron. Jag tänkte fan, man skapar sin egen lycka, eller hur? och jag gick ner till affären för att köpa mig en ny tandborste. 

Direkt när jag klev in i den lilla affären på hörnan såg jag att stället med tandborstar av en modell men flera olika färger var glest. Inombords rusade jag för att hinna före alla andra spekulanter på tandborstar denna kväll. Det var ingen annan i affären insåg jag när jag gjorde en mental handbromssväng på det rutiga plastgolvet och svängde in i gången med tvättsvampar, toapapper, blyertspennor och tand-tillbehör. Med van hand rotade jag genom de kvarvarande borstarna, och till min lättnad fanns där en blå medium kvar. Jag log stort mot mannen bakom kassan som svarade med en snabb blick över glasögonskalmen för att sedan fukta fingret och vända blad i sin utrikiska blaska. På vägen mot kassan plockade jag på mig lite nyponsoppa och glass. För att ha en ursäkt om någon skulle stoppa mig på gatan, "varför går du här med en tandborste?"kan de fråga "du förstår, jag har tänkt äta glass ikväll"skall jag då snabbt svara. Man vill ju inte verka präktig

Precis innan jag skall dra mitt kort tar jag en pingvin-pinne från burken vid kassan, som jag alltid gör. en klassiskt svart med vitt i mitten. Det är en fälla, det vet jag, men jag går i den, om och om igen.

Väl hemma känns det lite bättre, kvällen känns mer hoppfull nu.

Stolen knakar blygt när jag lutar mig lätt bakåt och betraktar mitt köp som lagt sig till rätta bredvid tangentbordet. Den är blå, jag tar alltid den blå. Det är sådan plast som är lite metallic, men inte helt jämn i färgen. Den påminner om blå flytande tvål tänker jag mig. Så sitter jag så en stund och tittar på tandborsten. Många faller för frestelsen att köpa någon modern tingest med flera olika sorters borst och olika rörliga delar. För min del, när det kommer till munhygien är det enkelhet som regerar har jag bestämt.

WAR IS ON

Idag hände det. Efter att vi ätit en god frukost tog jag på mig att röja undan i köket. A reste sig och gick bort från bordet men stannade efter några steg och vände sig om. Från den glada och lättsamma stämningen under frukosten syntes inget längre i hennes ansikte. Hon tittade med en allvarlig blick på mig som om hon skulle berätta något helt fruktansvärt världsomkastande. Jag tänkte att nu är det kört och stålsatte mig för det värsta.
- du måste göra det snart för att Rötmånaden har börjat.
Det var henens ord. Sedan vände hon och gick.
Nu kan man tro att jag drog en lättnadens suck. Världen skulle förbli den samma för mig. Nej. Det finns nämligen en sak som får räntehöjningar, inbrott, en stundande lågkonjunktur och norska kräksjukan att framstå som triviala orosmoln. Det är rötmånaden som är det stora hotet mot familjen Roos. Och nu har den alltså kommit igen. Men jag är beredd.

1-0 till mig.

Mail till Langley OBS UNCUT!

Hej!
Bokade en resa med Er till Calvi för ca en vecka sedan i sista minuten och befinner mig fortfatande på destinationen. Allt toppen här nere! När jag bokade glömde jag i all hast av att ett presentkort låg hemma i hyllan om 2000 SEK, jag ringde senare upp till GBG och påtalade detta. Jag ombads skicka in kortet till GBG och gjorde detta den 18/7. De 2000 SEK skulle enligt säljaren sättas in på samma konto som betalning skett ifrån när presentkortet anlänt GBG. Vill bara försäkra mig om att brevet kommit fram och allt är korrekt. Det är dyrt att gå ut och och äta här i Calvi varje kväll och frun gnäller om reskassan. Så dedär 2000 skulle sitta som en smäck så att säga.
Tack på förhand, Daniel RoosBoknr: 697533

Calvi i halvtid

stora knöl-dagen

nej, jag har inte blivit sjuk. Det är en knöl av annan sort dagen cirkulerar kring. 

Givetvis, den klassiska tjäl-knölen. Jag tänkte, vem har tid att tina en stek? Vidare tänkte jag, varför har jag en stek på 1,6kg i frysen och vem har lagt den där? Vad gör man? Man går upp tidigt, slänger in isbiten i kall ugn och väntar. Det härliga med stek är att man inte gör så mycket under tiden, samtidigt kan jag säga till folk att jag gjort något idag. Jag lagade mat, i sexton timmar! skryter jag gärna och korsar armarna över bröstet som jag sett att Gordon gör på TV.

Under tiden passade jag på att cykla ner på torget och titta på cirkusen. Med cirkusen menar jag såklart torghandeln, där de kränger frukt, grönt och pelargonier till skamligt låga priser. 

Det slog mig att det nästan uteslutande var gamla människor som handlade på torget och jag mindes alla hippa kids som sagt mig "åh, det är så härligt med möllan där man kan handla på torget varje helg". Sanningen är, spekulerar jag utan dröjsmål, att det är en sån grej man tycker om att säga om man bor i malmö. men tro man pallar stå där och rota bland halvruttna spanska palsternackor när man ändå måste gå till hemköp för att köpa mjölk, sardeller och citronpeppar sen. 

Själv är jag bland annat en varm förespråkare av kallbadhuset, det passar mig helt enkelt. "Åh vad jag tycker om det", brukar jag säga för att definiera min karaktär i sociala sammanhang. I verkligheten har jag inte varit där på några år nu och sist jag var där blev jag riktigt förkyld efter att ha visat mig på styva linan två tre gånger för mycket. Men det hindrar mig såklart inte från att slänga ur mig en sporadisk utläggning om hur "vinterbad håller sjukdomarna borta också!". 

Torget, tjälknöl, vinterbad. Där har ni mig i ett nötskal, låter jag gärna folk tro

Nu har det gått två timmar och steken är tinad, strax under 18 grader verkar temperaturen vara i mitten av köttbiten, jag väntar till 60 för säkerhets skull

I GÖTEBORG HAR MAN ÄVEN ETT STORT LÄPPSTIFT MITT I STAN

en morgon

jag vaknar av ett stick, eller vaknade jag av surret? jag är vaken hursomhelst och myggan sitter tyst och stilla någonstans på min axel, precis där sovsäcken tar slut. Jag är yrvaken och antagligen till hälften drömmande för jag tycker mig höra ett svagt, förbannat svagt, "schlurrrpp... schlurrpp..." från myggan. Kanske tänker hon att jag inte vaknar om hon tar riktigt små klunkar av mitt blod. Kanske har hon redan surrat runt en våningssäng en stund men blivit bortviftad, varför hon tänker att hon nu hittat den tröttaste i flocken. Hon tog fel, jag är vaken, och nu hittade jag just min hand under huvudet och snabbt slänger jag den i riktning mot det onda. Jag ligger kvar ett tag och tittar på blodfläcken i min hand, den påminner om någon jag känner eller känt. Inget namn dyker upp och jag torkar handen mot madrass-överdraget som borde åkt till tvättstugan många många norska turister sedan. Solen är uppe, det har den varit nästan hela natten, men det är något i luften som säger mig att det är dags att gå upp. Golvet är kallt mot mina fötter innan jag hittar gårdagens strumpor som just idag är de minst använda, imorgon blir det till att gräva djupare i kappsäcken.

Kaffekannan är i tunn plåt och vattnet luktar mineraler och bastu.

Jag letar fram storgrytan till gröten och skramlar lite extra där jag rotar i skåpet under diskbänken, nu lär de ju vakna, det är jag säker på.

Vattnet brusar ur kranen som en måttligt trafikerad motorväg tidigt en morgon i malmö...

En ivrig väckarklocka, också känd som min mobiltelefon väcker mig... Jag ligger kvar en stund och lyssnar på den måttligt trafikerade motorvägen en tidig morgon i malmö. Det är dags att gå till jobbet och allt var en dröm. 

Jag går mot köket och kliar hoppfullt och eftertänksamt lite på vänster axel.

AVSLUTNINGSMIDDAG PÅ BROKEN

HANDÖL - MALMÖ 1-0

Bunnersjöarna 21.47. Over & out

Öringfiske ikväll på enan. Storsnasen håller koll

THIS IS JUST IN!

Startskottet har gått! Jag har plats 86 vagn 54 om ni har vägarna förbi

Kadidat till årets heta potatis

Packar min väska inför handöl. 17,27 imorrn måndag går tåget från Malmö C för att 14h senare anlända åredalen. Men det är inte det jag tänker på. Jag tänker på min nya matlåda. Den är rosa och kom med en "spork". Det är en mix mellan spoon och fork. Tillverkaren har tagit patent på "the spork". Kommer den att liksom glida förbi obemärkt på fjället? Eller kanske kommer den att bli årets heta potatis? Jag vet inte men jag är iallafall väldigt nöjd med min nya matlåda och dess spork.

Jodåsåatt

Det är utifrån de små handlingarna som jag identifierar en person. Det är de små sakerna jag fastnar för.

Här är ett handlingsmönster som karaktäriserar min fru på ett djävligt bra sätt tycker jag.

Trivia: någon gång 2005 har A beslutat sig för att ingå avtal med telefonibolaget Glocalnet. Jag vet inte vad avtalet innebar med jag kan tänka mig att det rörde sig om ett erbjudande att ringa billigt till familj och vänner med samma operatör, Glocalnet utanpå Telia. Året därpå tecknas avtal med telia som tar över hela abonnemanget och sätter glocalnets tjänster ur spel så att säga. Gloclnet vet ju inget om telias intåg och fakturerar vidare. Varannan månad trillar det ner en faktura där Glocalnet vill ha 78:- för en tjänst som ingen förstår, antagligen inte Glocalnet själva. Jag klandrar inte dem heller. Jag brukar i samband med att jag betalat fakturan säga till A ”kan du inte säga upp den här tjänsten är du snäll?” Åren går och glocalnet fortsätter att serva vårt hushåll med sin, tydligen enligt A - toppen tjänst.
Men i maj tänkte jag ge mig på ett litet experiment. Jag lade kuvertet på hallbordet och skrev ”ta för fan hand om detta” på det. Resultatet ser ni på bilden nedan.

Fakturabelopp: 78,00 Påminnelseavgift: 50,00 Avgift för inkassokrav utformat enligt §5 inkassolagen: 160,00 (ovanligt hög inkassoavgift för övrigt)

Slutsats: tjejer som sorterar räkningar i bokstavsordning och pensionssparar är inget kul. Det är något oförklarligt fascinerande i det här beteendet som jag inte kan motstå. Det är fan till och med lite sexigt.

onsdag

klockan är åtta, det är onsdag, jag är inte på jobbet... det känns speciellt, som att hela dagen är mitt ostron. Jag måste ta vara på den här känslan... Så mycket jag kan hinna med. Planering är nyckeln när man är på semester tror jag. Skall försöka handla på willys innan murre vaknar till liv och lagar mig croissant-brunch

evenemang

Vad är det som håller mig vaken? som ett barn den 23e sitter jag med uppspärrade ögon och väntar på john(blund), men han verkar ha sjukt mycket att göra ikväll. Idag var nämligen sista dagen på jobbet innan semestern. Jag låter er ta en sekund att smaka på ordet... Semester... Vi tog en extra fika på jobbet och chefen skar upp en ruta willys brownie, som ser ut som den i reklamen fast billigare, jag fick en ruta och Pantmannen fick en. Det var stort. Pantmannen var alldeles till sig han också och visste vart han skulle ta vägen. Vi dryftade allt möjligt, olika sorters verktyg jag eventuellt skulle komma att använda under semestern, olika sorters maskiner de antagligen inte har dit jag skall.  Det här med semester är verkligen en bra grej. Jag går här igenom några av fördelarna:

Jag är ledig

Jag får betalt fast jag är ledig

Ja, det är verkligen en imponerande institution i vårt samhälle, jag väljer ordet institution för att poängtera att det INTE rör sig om någon dagslända. Som t.ex. gasolvärmare på uteserveringar, även de verkar ju vid första anblicken vara för bra för att vara sant. Det är ute, det är varmt. Mitt i natten. Men den bubblan sprack som sagt (något geni kom nog på att det antagligen går åt en del energi för att skapa ett lokalt klimat runt varje torg i varje håla i norra europa). 

Nej, semestern verkar vara här för att stanna. Mina förfäder hade semester, mina barn kommer att ha semester, det är en tradition som går generationer och århundraden bakåt i tiden. 

I år är det dock jag som får bära denna arbetarens oinskränkliga krona. Jag bär den i veckorna två och jag bär den med stolthet. Jag S.S.Stewarts, är nu officiellt på semester!

Dagens gåta:

Vad är litet som ett knappnålshuvud men kan bli stor som en kaffeböna och kröp på min arm idag? Ledtråd: innehåller inte längre bara TBE och Borrelia utan även MördarTBE.

Under tiden ni tänker ut svaret så kan jag berätta att jag flyttat in i ett "kollektiv" och ikväll så bestämde jag mig för att införa en ny regel här då jag gick och slängde deras döda skata som de har haft i frysen ett tag nu för att i dess ställe lägga in lite hemmagjord hallonsylt(tack mormor!)

I Göteborg har man tavlor på toaletten

Från mobil!

Test test
Envoyé depuis mon iPhone

Quest que c'est?

Idag lite efter lunch hände det något helt otroligt. Vi stod på trappen till oss när granndörren gick. Ut kom paret som bor däruppe med sitt barn. Barnet som för övrigt heter pojken, han är döpt till det. Men det är inte det som är storyn om här utan strax efter det kom det ut en tredje person. Det var Nina Persson som plötsligt stod i vår trädgård. Jag sa reflexmässsig hej och hon svarade blixtsnabbt med ett oväntat varmt "hej hej". Inte bara hej utan "hej hej". Jag blev genrerad och gick lite fram och tillbaka i några sekunder för att sen springa in i lägenheten.
Man kan säga att Nina Persson varit hemma hos mig. Man kan säga att jag och Nina Persson strosat runt i den gemensamma trädgården. Man skulle kunna säga att om inte Nina Persson varit gift och har ett barn hade förmodligen läget varit annorlunda. Jag är ju också gift för den delen. Men vilken dag det har varit hittills! Klockan är bara 18.47 och allt är möjligt

En dag kom tuppen hem

Av någon anledning pratade alla engelska, kanske för att få in en viss såpa-känsla den dagen

-Whoa man, I've got to tell you 'bout the best wrestling I've ever had!

-...

-This guy, Johnnie, man, he's amazing, we're like ying-yang man... EQUALS but opposites at the same time. It was cathartic! Tuppen var röd om kinderna och små bubblor av saliv samlades i mungiporna när han berättade så snabbt hans tunna läppar förmåddes forma ord och meningar

-Wow, he sounds... really nice, this Johnnie... 

-aawww, you have no idea, we were ALL OVER THE PLACE, there was not a single piece of furniture upon wich we didnt wrestle that night.. For more than half an hour, we just kept at it..

-Thats... Thats really... gay... really gay actually...

-All over the place... yeah... the kitchen table, the couch... up against the bathroom sink... took a  brake, had a beer and a smoke... then back in the saddle again for another round...bathtup, hallwayfloor...

-jeez dude, thats the gayest story i've ever heard from a straight person. 

-What? What the fuck man!! FUCK you, yeah, fuck you for saying that.

-It really is Tuppen, i'm just saying, it's a really gay story to be telling people like this...

-Yould never understand man, you're too... i dunno... to narrow-minded, yeah thats what YOU are.

-I dont appriciate your tone Tuppen.. 

-What!?! No shut up man, Im not listening to your sexist bullshit anymore! Besides you all KNOW I was asleep when that went down, and that was AGES ago!

- I dont know what youre talking about but its making me feel really awkward...

- You were implying... no? reffering to that time... no? no?! Well, fuck you for almost implying that of wich you appearantly didnt know of... that time.. fuck you man...

Hej, det är jag...

Har idag försökt fixa det här med stuga. På fjärde försöket så svarade Claes. Först lite kallprat sen kom jag till saken Stugan, får vi låna den? Givetvis fick vi låna den, de skulle bara vara där en vecka i sommar, gissa vilken?

MÖTESPROTOKOLL KRISMÖTET

Närvarande: Rödvinspoeten, SS Stewarts, Tuppen och Murre

Lokal: Lilla Kafferosteriet

Vid tangenterna: Rödvinspoeten

1. Boendefrågan
Murre har idogt försökt förmå sig till att ringa Klas. Dock utan resultat. Styrelsen gav Murre en deadline tills onsdag senast 18.00 "att få klarhet i skiten"
2. Tuppens vara eller icke vara
Tuppen har gjort en helvändning och lovat på heder och samvete angöra handöl 11/7. Styrelsen är "helt till sig av lycka"
3. Maten
Bordlades till senare krismöte
4. Rödvinspoetens liggvagn
Styrelsen har uppdagat att R.POET har bokat liggvagn. Styrelsen yrkade på att nämnde skall staffa 3 kg extra i ryggsäcken. Styrelsen tar beslut per capsulam.
5. Inställda arrangemang på aktivitesdagen
På grund av tuppens vara eller icke vara har en del arrangemang bokats av till ortsbefolkningens förtret. R.POET har emottagit en del hätska samtal rörande sin aktivitetsdag som verkar svår att blåsa av. Det rör sig om fyra tjejer som går sysslolösa och citat "obrukbara" SS Stewarts har trubbel med den lokala koscherleverantören. De berörda anmodas att lösa det hela snarast.
6. Rutten och fisket
R.POET har kungjort delar av rutten samt fiskevatten. Sällsakpet kommer traditionsenligt att ta sig från Enafors, med ett kort fiske vid Enaforsholm, till Handöl. Natten i Handöl blir det fiske i deltat Handölan/Enan. Ifrån villan kommer sällskapet att gå via Storulvån upp över Metteburretjakke. Slant kommer att singlas om vem som skall fiska av höljan i utloppet aka drottninghålet. Fokus kommer annars lite otippat att ligga på den övre x detta året. Efter två dygn vid denna välsignade plats kommer sällskapet att gå över Sattendurrentjarve (dödens berg) vilket är djävligt djärvt och sen får vi helt enkelt se!
7. Drycken
Styrelsen har enats om en obligatorisk Whiskykvot om en flaska per man. Dryck som medtages på eget initiativ uppmuntras. Druvor som premieras är Gamay, Pinot Noir samt Sauvignon blanc. Dryck som medtages innehållandes dessa kan medföra reducerad packvikt.

Att bevista en begravning

Det är dags för mig att begrava farfar. Jag har aldrig varit på en begravning och funderar lite på hur man skall uppföra sig när man är på sådant arrangemang. I kyrkan misstänker jag att det är ett spikat schema så det ska nog gå bra. Lite allvarligt nickande andra bänkraden och så en psalm på det! Men mottagningen efteråt? Är det en fest eller vad är det? Är det ok att dricka vin och bli lite salongad eller dricker man kanske bara kaffe? Ska man hålla tal? Om så är fallet har jag filat lite på ett:

Innan du dog bodde du i Göteborg, men jag känner knappt någon sorg. Jag träffade ju aldrig dig, men jag tror inte du var lej. Du bara drog när det blev lite strul, kanske du bara ville ha kul. Men nu glömmer vi det för jag är på din begravningsfest och allt är bäst!

missförståndet

Där låg han igen och skedade bakfyllan, murre hade haft en blöt kväll och nu fick han ingen ro. Men det var inte bara murre som inte var på topp, även bakfyllan hade börjat känna av kval och misstro. Visst, murre skulle aldrig vara otrogen, scout som han är, men varje gång de låg där tillsammans i morgonljuset fick bakfyllan en känsla av att det inte var henne som murre egentligen ville ha. "ååååh, jag vill dööö" kunde det låta... "döden, vart är döden, jag längtar efter döden!" kunde han säga halvt sovande med torkat saliv i skägget.

Så bakfyllan beslutade sig till sist för att göra det enda rätta och låta murre gå vidare, det var ett beslut som bara hon kunde ta. En söndagmorgon knackade hon på dödens dörr:

-jag ger mig, du vinner, sa bakfyllan, det är inte mig han vill ha

döden, som just vaknat, förstod hur det låg till och försökte inte ens dölja sanningen

-det är sant, jag har ofta krupit nära murre och andats honom i nacken så att fjunhåren blir vita av frost, han står mig närmare än jag vågat erkänna, erkände döden och försökte möta hennes blick

-när vi ligger där tillsammans om morgonen så är det bara dig han tänker på, jag skulle tillochmed kunna säga att han verkar lätt obekväm i mitt sällskap, bakfyllan trevade på de sista orden, även om hon vetat en längre tid gjorde det ont att säga det högt

-men, det är inte som du tror, sa döden, jag tror vi båda är på väg att begå ett ödesdigert misstag. Ty även jag har haft mina tvivel och känt att det är någon annan han hellre skulle vilja spendera sina kvällar med. Jag tänkte precis gå hem till dig och säga som det var, att det är dig han älskar. Varje kväll när jag skrider in i rummet och försöker komma honom nära, när vi äntligen är ensamma, sträcker han sig direkt efter flaskan! Han dricker sig redlös och går hem till dig innan dagen gryr. Du förstår hur det känns för mig! även döden darrade på rösten och under huvan kunde man kanske ana något fuktigt i ögonvrån

-hur skall vi då lösa vårt dilemma!? Kan det vara så att han har känslor för oss båda? frågade bakfyllan

Det verkar inte bättre...

Döden som såg möjligheter där andra ser hinder föreslog kvicktänkt:

-Jag är ju nattmänniska, jag har nästan bara ork för murre på kvällen, det är ju därför vi aldrig träffas. Du är mer av en morgonmänniska, om jag förstått det hela rätt. Kan vi inte dela på honom?

Bakfyllan tänkte efter och svarade:

-Jo, så får det bli! Jag orkar ändå aldrig stanna uppe längre än till middag. Tänk vilken tur att jag samlade mod och knackade på din dörr!

Och så levde de lyckliga resten av livet, alla tre.

blomstertid

Så än en gång står kassarna gröna och tunga i varje hörn. från vardagsrummet hör jag barnens ivriga tjatter, det är något på tv värt deras uppmärksamhet och jag får en stund för mig själv. I veckor har vi planerat för morgondagen, strömmingen är sur och snapsen livgivande men fan så bitter. Solen har legat på bra under våren och potatisarna är gödslade, vattnade och kupade, med en kärlek som endast en stolt far kan förstå.

Det kommer att bli en sen kväll trots all planering, skjortan, som strax kommer att vara skrynklig av dans och grönspräcklig av färskt gräs, skall strykas för sakens och husfridens skull. Fläderblomssaften ligger i frysen outspädd och trots att den är ett par år gammal, gudomligt välsmakande, i den här värmen kommer vi nog behöva minst två liter. Till färdkost blandar jag lite nötter och russin i en påse där jag lagt några bitar frukt & mandel-choklad i botten.

Dans-kassetten måste jag spela in, bland de svenska sommarklassikerna kanske jag skjuter in en Bob Marley-låt om kärlek eller Dire Straits, jag tänker portobello road, den är så vansinnigt svängig. I källarförrådet skall jag se om jag kan skramla ihop delar och däck till tre fungerande cyklar, kanske är murres bmx för liten i år, då får han åka bak på min Monark. Tuppens trehjuling behöver bara lite olja och jag skall göra en ny knatter-flärp, hans min i backarna bakom kyrkogården är värt varenda sekund av olidligt oljud när han far fram med ett monotont krrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr...

Än så länge har jag tiden för mig och jag slår upp en stadig rom, för nattsömnens skull, min kropp är tung.

Imorgon är det dags, och innan jag slår igen boken för den här sidan av sommaren ber jag till vädergudarna, låt solen skina på vår lilla fest. 

Glad midsommar!

and then the belt

min chef, tillika den enda britten i den brittiska puben, hade alltid lite grus i ögonen när han kom till jobbet. Försiktigt krafsade han med fingret i ögonvrån, gapade lite halvt, som om han verkligen koncentrerade sig. "what the fuck is this 'bout you wearing t-shirts under your work-shirts?! it doesnt work like that aawight? Look, if youre wearing a t-shirt under your shirt you neeeeed to close it all the way up, i cannot stress this enough. Dont leave your shirt open unless youre ready to do it like this!" med en förvånansvärt snärtig handrörelse knäppte han upp den översta knappen på skjortan och blottade lite för mycket av ett väldigt hårigt bröst. Jag höll mig snabbt för munnen för att inte kräkas, bristen på självdistans låg tung och trögflytande som thamesen själv i hela rummet. "mhmm, that's right, and do buy a belt as soon as you can mate"

Så ut i staden begav jag mig, på jakten efter ett skärp. Detta mytomspunna verktyg som jag aldrig använt till annat än att hänga en Erik Frost-dolk i. Billigt skulle det vara också. Jag gick såklart till gapen där jag köpt mina fula byxor ett par dagar tidigare(that's right, i got the gap-ass!). Snabbt konstaterade jag att skärp generellt är fula och uppseendeväckande, men jag köpte ett för fyra pund, det var kantigt och halv-diskret. Hemma snodde jag läderremmen runt midjan och poserade framför spegeln. Nej, sa jag till mig själv, det här går inte. Mitt byxskrev ser ut som en ledsen häst. Skärpet blev liggandes i min väska under resten av min vistelse i london. Jag har inte tänkt mer på det här tills för en vecka sen när jag var i milano med mina nya byxor. Plötsligt slog det mig, de här byxorna är för stora och behöver ett skärp. De satt för långt ner, nuddade nästan marken och min hållning blev lidande. Dagen efter smet jag från mitt resesällskap när de gick för att ta sin siesta. Jag sprang gata upp och gata ner, blicken flackandes och andningen tung. Jag har inte mycket tid nu tänkte jag. Till slut såg jag en väskaffär med mängder av eleganta läder-väskor och en hink med paraply. De hade skärp! och var bättre köpa ett franskt läder-skärp än i italien? Pierre, hette mitt skärp och det satt som en smäck. Helt plötsligt förstod jag det där jag saknat så länge. Jag rätade på ryggen, byxorna satt kvar, tog ett par steg. Nej, jag behövde inte stanna och dra upp dem, TROTS att jag tyngt ner byxorna med nyckelkortet till hotellrummet. Fantastiskt, sa jag högt och drog till mig blickar. Det här är början på en ny era, tänkte jag. Jag krafsade  mig lite snabbt i ögonvrån och utan stanna eller tveka på målet knäppte jag upp en knapp till på skjortan och lät tre svarta hårstrån möta solen vid medelhavet. En ny era, sa jag lite för högt för mig själv...

Whats brewing?

Vi kikar in på Mästerhenriksgatan där Daniel enligt rykte börjat brygga öl igen:

-Whats cooking? Eller whats brewing kanske man skall säga!?

- Eh, öl såklart!

-Ok, du har ju inte bryggt på ett tag nu sedan flytten, vad fick dig att komma igång just nu?

-Det hela började med att jag hittade ett gammalt jästpaket, LONDON ESB, ett såntdär smackpack. Det hade gått ut sen länge men jag tänkte vafan så jag smackade det. Och efter två dar sprängde jästsvamparna nästan paketen! Så nog var det liv i dom alltid! Hhaha.

-Ok men jag ser inte så mycket bryggarprylar här i köket?

- Nej det är ju för att jag håller på med förkulturen nu, man kan säga att jag fördubblar de aktiva jästsvamparna till den riktiga brygden!

- Ok vad är det för öl vi kan vänta oss?

- En fläderblomsöl och en vanlig bitter, den första kan bli hur djävla god som helst! Vi har ju fläder i trädgården så jag skall plocka ner alla blommor innan min fru gör saft på dem!

- Ok, det här med ölbryggning och förhållande hur rimmar det?

- Nja det går väl kanske inte hand i hand, igår hotade hon med att jag fick flytta om jag skulle börja brygga igen, så jag får brygga i smyg kan man säga. Annars får man ju generellt ligga mycket som bryggare. En riktig klassiker på krogen är ”ska du med hem och kolla på mitt bubblande jäsrör?” Sen är det klart! Haha! Min kompis Simon som också har ett bryggeri fick en hel del med just den linen på Debaser. Så överlag rimmar det rätt bra med öl och tjejer kan man ju säga!

- Ok, när är ölet färdigt?

- Om en 4 veckor säger jag spontant men man vet aldrig med bryggning! Det hela krockar med handölresan så ett mål är att den jäser ut den veckan så kan jag kalla det handölölen fast den aldrig varit där!

- Ok, tack för oss och lycka till!

- Tack som fan!

först på båten är rorsman

men vem ordnar boende egentligen? jag sover ju under mitt skägg såklart.

murre, när du bokar din biljett kan du välja platsnummer såg jag, eller välja att sitta nära. sitt nära mig som sitter på vagn 55, plats 46. 8e juli, 17.17 från malmö. det är du och jag

sheisse

jag vet att det är uttjatat. Men det är verkligen ben-dumt hur fastighetsbolag sållar bort mig när de väljer hyresgäster. Här kommer vi, två unga trevliga män, fasta jobb har vi, GODA rekommendationer från olika personer och inget ont i blicken. Men nej, de vill inte ha två unga män för de brukar inte bo så länge på samma ställe. Så kan man ju inte göra, det är inte modernt! Nu kommer jag antagligen att börja knarka, bli av med jobbet och bo i utkanten av beijers park. Under en buske med vita bär som knäpper när man kastar dem i marken ser jag framför mig. TACK FÖR DET LIFRA!

Idag hände det

Vi har haft en ungsform med janssonsfrestele i trappen sedan påsk. Andra dagen sa jag och A till varandra att "vi får inte glömma att ta in jansson" Efter några dagar - vi tar den när vi kommer hem. Efter en vecka - ta nu för in formen för fan. Efter två veckor slutar vi prata helt om formen och den har stått där sedan dess.

Men idag tog jag in den.

vi är ledsna att jag blev så full på din fest

men det enda riktiga sättet att visa tacksamhet och uppskattning är att dricka upp bjud-spriten. det har man alltid sagt

att taga till italianes hypotetiserar jag

att man kanske inte har med sig någon guide-bok när man åker på tjänsteresa och att staden i Italianes kanske inte är den mest lättillgängliga. vidare ser man en lovande skylt alternativt ingång, en meny som erbjuder avsmaknings och priser som skvallrar om fullsatta salar och bittra franska kockar i höga hattar och höga sommelierer. kanske går man dit dagen efter för att man inte hittat något annat, kanske kommer man dit runt åtta för att finna matsalen tom, förutom den enstaka kollegan som dricker en GT i väntan på brödet och för att de inte har någon vermouth att blanda en riktig drink på. att musiken kan tillhöra den sämre sorten och att james cunt och beatles tolkas av en synthig saxofon alternativt el-piano. antagligen kan de inte göra en avsmaknings utan skaldjur och en får nöja sig med femrätters och vinpaketet kostar antagligen en femtedel av vad det skulle kostat hemma. kanske är lokalen lika orange som den är tom och kanske går kockarna hem när desserten är beställd och kanske att man trots likgiltighet inför de tveksamt komponerade maträtterna tycker att råvarorna var av yppersta kvalitet, att man dricker upp sina viner och att chefen kanske blir lite lite packad och kanske gömmer han en nöt som gömt sig i en choklad under en antagligen kanske ful ljusstake. antagligen var maten ändå helt ok och antagligen tycker man att det var en helt ok kväll i italianes när de elektriska persiennerna går igen och jag bestämmer att inatt, inatt skall jag sova på rygg och snarka som en god sömn kräver.

Heder...

Idag har jag haft uppsatssammanfattning med Axel på Savoy. Vägen dit passerar jag Fonus på amiralsgatan där jag brukar kika i skylten. Idag hade de sommarskyltat med en sprayflaska gravstenstvätt och en folder med titlen "gravstensskötsel, how to spend it"

Jag har två ställningstagande rörande begravingsbranschen:

1. Jag skall starta en begravningsbyrå som heter Roos Begravningsbyrå och unna mig allt

2. Jag skall bli riksdagspolitiker och motionera om en strängare begravningspolitik. Vi medborgare är skyddade tack vare lagen mot det mesta. Lagen presumerar att alla är idioter när vi skall handla grejer därav konsumetköplagen. Det presumeras att alla i grunden är alkoholister i Sverige därav alkohollagen. Exemplen är oändliga.

Men när det kommer till begravningar är det fritt fram för kräken på fonus att sälja sin skit till folk i en utsatt situation. "Vi har ju en pappkista från baltikum för 3500, sen har vi vår limited edition kista i balsamträ för den som verkligen bryr sig bara 19,000, gillade inte Fredrik gråsparvar? Vi råkar ha en vit sparv som gör sig bedårande på stenen endast 5000, blommor? ja det är ju kutym att lägga 300 vita liljor på kistan vi har ett fint paket där, årets mode när det kommer till stenar är slipad månsten, alla har det mm" Djävla svin. Jodåsåatt jag jobbar på fonus och kränger en massa skit till folk som köper allt. Nu kanske någon smartass påstår att konsumentköplagen är användbar här men jag är trött och skall sova så vi tar det imorrn. Det har varit en bra vecka och nästa skall bli bättre. Imorrn vid 10 skall uppsatsen in på juren sen fyller jag 26 och det skall firas i blekinges dunkla skogar där Harry Martinsson gick runt och deppade. Men jag skall inte deppa jag skall köra ett generalrep inför Handöl, det blir fiske efter pelletsmomster i en grävd ström. Detta är djävligt kontroversiellt men jag har inte tid för snobberi. Måste öva på underhandskasten och trimma WF linan!

bästa kroppsdelen

Sitter, nyss uppstigen från en dryg tupplur,  vid datorn i bara mina randiga kalsonger, kliar mig i skägget och funderar över livet. Som vilken fredag eftermiddag som helst. Har haft så förbannat ont i mina tänder idag, det är fan ingen reda med min kropp. Den är lite ikea. Som en billig kopia. Allt verkar vara frid och fröjd, tills man sätter sig ner och skall äta, eller lyfter något tungt, eller dricker lite, lite för mycket. Ja, då packar skiten ihop snabbare än pappa hinner säger "rygg-övning".

Detta ledde mig snabbt till den gamla nötta frågan: vilken kroppsdel är jag mest nöjd med?

Helt spontant tänkte jag såklart på mina tår, de har nog aldrig krånglat, inte ens när jag trycker in dem i mina lite för små jobb-skor så att lilltån ligger vikt över den där tån bredvid. Inte ett knyst säger de!

Men, efter att ha tänkt efter en stund kom jag fram till att det naturligtvis måste bli min cykelsadel. Den är lite äldre än resten av min kropp, antagligen från sjuttio-talet kan man tänka sig. Eller så är den ung men härjad av hårda tider och lagt sig an med bister min. 

I brunt läder är den, och skorvig och dann, men man kan köpa sån kräm för läder på biltema, tipsade cykelförsäljaren där vi stod i den fuktiga källaren och det enda som lyste upp rummet var min nya cykel. Det blev ingen kräm, det kändes fel, jag har istället slitit den blank på våra otaliga resor tillsammans till och från industrigatan. Sprickorna är fyllda med slipdamm och formen har mjukats upp något av den hårdhänta massage min morgontrötta svanskota bjuder.

Perfekt formad sitter den som en smäck i grenen, utan att för den skull någonsin gå över gränsen och bli oanständig. Inte en enda, nej jag säger inte en enda gång, har jag skänkt en andra blick mot gel-fyllda, super-ergonomiska vidunder som sveper omkring på stadens cykelbanor. Min cykelssadel kanske inte riktigt ser ut som cykelsadlarna i tidningarna, men fan, man skall vara glad för vad gud gett en. Jag kan bara hoppas att mina barn och barnbarn ärver detta utmärkande drag.

Så, vilken är er bästa kroppsdel?

Sommarens mode

Jag känner att även om förra sommarens resa var spartanskt stilriktig så är det på sin plats att lägga fram några allmänna riktlinjer om vilket mode som gäller på fjället. Några plagg som skapade rubriker runt bunner-sjöarna förra året och därför kommer att svartlistas är: 

Blåjeans

Heldräkt i galon

Mygghatt

Bröstbehåring i form av ett hjärta (alt. afrika)

Generellt gäller ett "safari goes kentucky"-tema och byxor bör vara breda och luftiga. Gärna med flera praktiska fickor samt för alla utom murre, en knivögla.

Som skor är kängor även i år det självklara valet, kanske inte det bekvämaste men vill man vandra i stil får man lida pin som man säger. Boots går också bra om de har snörning och mönstrad sula. INGA SPORRAR TUPPEN!

Överkropp gäller såklart en brynja, vit beige eller blå, med skjorta. När det gäller skjortor får man gärna vara lite "crazy" och köra en rutig flanell eller cowboy-stuk, t.ex. med broderade mönster av hästar och tjurar som sparkar bakut.

Hatt! är en nyhet för de flesta, den är såklart valfri men om man väljer att bära hatt bör den vara bredbrättad stetson i ljusa färger. Svarta ylle-hattar med fjädrar är ett bestämt nej.

Den viktigaste accessoaren är återigen! skägget. Det bör vara lite längre i år och ni rekommenderas därför att börja spara reda nu! För att vi skulle ha någotsånär lika långt skägg började jag spara för ett år sedan. Är ni osäkra på hur ni kommer att se ut i lite längre skägg rekommenderar jag min patenterade skägg-simulator. Här är ett exempel som visar hur jag kommer att se ut om jag sparar i ett halvår till:

metoden kan vara riskabel och bör endast utföras i sällskap av instruktör!

God tur!

Vad fan handlar det om?

Jag har alltid undrat över en sak det är ett mysterium så att säga för mig. Kanske ni kan hjälpa mig här.

Min fru är begåvad i köket. Hon lagar god mat som jag gillar. När hon lagar mat gör hon det ensam utan någon vidare hjälp. Det blir bäst så. Ibland tar jag ner någon skål men inte mer än så. Om jag stoppar fingret i en sås innan den är klar eller ännu värrre kommenterar den är jag ute på djupt vatten. Då kan en kastrull flyga och om jag ska äta den kvällen blir det inte hemma utan på Mc Donalds. Köket tillhör A under matlagningen. Inte att jag är dålig i köket men det blir bäst så. Jag är nöjd. Så har det alltid varit när jag var liten dessutom. Men nu kommer mysteriet. Så fort vi ska äta kött är det dags för min entré . Vad fan handlar det om? A tittar frågande på entrecoten som om den vore någon okänd substans. Den enda som vet hur man ska skära upp plasten och ta fram köttet är jag. Det är bara jag som vet hur köttet skall saltas och peppras och det är bara jag som vet hur det skall stekas. Vad fan är det frågan om? Jag ser framför mig hur mat-tina hämtar sin försummade man så fort köttet är framme. Jag ger mig fan på att det finns en herr Schyman som grillar ekoentrecoten. Hur kommer det sig att tjejer som bestämmer i köket lämat det allra viktigaste och mest delikata till männen? Jag fattar inte.

Den där våren 2003

När jag var 20 år gammal tog jag och min vän Greken våra slitsamt förvärvade pengar och köpte varsin biljett till det stora landet i väst. När vi köpt våra biljetter kom vi på att ingen av oss var tjugoett så det där med att hyra bil kunde vi glömma vi bestämde oss för att åka buss hela resan istället. Resan är fortforande något av det roligaste jag varit med om och jag har lovat Greken, flera gånger faktiskt, att vi skall återvända dit tillsammans och jag har sedan en månad tillbaka startat ett särskilt sparkonto för just den resan.

Det jag egentligen ville skriva om var att jag under denna resa fick stifta bekantskap med många kulinariska upplevelser, men inget kan få mig tillbaka till de där två månader som godis som smakar kanel, ja den där konstgjorda kanelsmaken alltså, "artificially flavoured".
Så, ibland när längtan blir för stor och det är för grått och trist så beger jag mig till Gray´s och inhandlar något godis med smak av kanel och försvinner bort.
Idag kom suget och jag begav mig dit efter jobbet. En favorit som alltid gör vad den skall är altoids, kunde inte hitta den idag dock så det fick det bli en tic tac cinnamon. Den var dock lite för mintig lite för söt men den gjorde sitt, den stillade klådan lite.

Mitt första möte med en city-tandläkare

-Vill du ha bedövning? Min rekommendation är att du tar bedövning. Dina tänder ser för jävliga ut. Vi kommer att få gräva en del.

  Det verkar inte vara så bra hinner jag tänka. Fort går det, saliven flyger och han använder mitt bröst som avställningsplats för verktyg som han för tillfället inte har stoppat in i min mun.

Smack pang, så är det färdigt. 2 lagade hål på en halvtimme. vad skönt, tänker jag, det gick fort.

-Betalar du kontant eller kort?

-Jag betalar med kort då tack...

-Vill du ha bedövning? Min rekommendation är att du tar bedövning. Du kommer inte att känna något under transaktionen, men när bedövningen släpper kan det göra lite ont i sparkontot. 

Den blomstertid nu kommer

Dagen efter att jag sjungit den blomstertid nu kommer i skolan satte mina föräldrar mig i bilen och körde ner till sandby strand där vi hade en hyrd stuga på en 20 kvadratmeter utan varmvatten och med utedass. Så långt jag kan minnas har jag spenderat mina sommarlov där i tallskogen vid stranden. Alla hade planer för sommaren, och jag visste precis vad jag skulle göra. Det är jag djävligt glad för. Det är nämligen den bästa tiden i mitt liv de där somrarna.


Jag sov i våningssägen under min syster, hon hade okey-planscher på sina väggar och en planka som hindrade henne från att trilla ur. En natt trillade hon ändån ner och slog tänderna i kylen som stod under våra sängar. Jag minns doften av tall och mina föräldrars drinkar på sanbitter efter en lång dag på stranden, jag minns åskan som gick om nätterna och jag minns trädäcket som gav mig spågor, jag minns alla de koppar the som vi drack sent på kvällen i den gröna soffan som var lite maläten, jag minns vår tv som man var tvungen att använda en blyertspenna för att byta kanal till sommarmorgon, jag minns pappas presenning över däcket som ibland brast, jag minns besöken i lanthandeln som hade en egen chark, jag minns sena bad på stranden och hur skönt det var att komma upp i stugan i badrock efteråt till en kopp oboy, jag minns när jag fick en lillasyster som satte allt i halsen, jag minns grillkvällarna på sandhammaren och jag minns den kyliga dimman på vägen hem i skogen,
jag minns hur jag stängde av motorn på landlordens gamla monark precis i backen ner till stugan för att inte väcka mamman och jag minns när landlorden dog och en storbonde från trakten köpte tomten och jämnade både kullen som stugan stod på och själva stugan med marken, men det är en helt annan historia.

beware

ok ok, jag känner själv att jag kanske körde bloggen i botten där.. men ni kan läsa lite i taget. innan ni går och lägger er tänker jag.

hemledes

kapitel 1
Det var lite halvtaskigt väder, den här helgen som gick, och plötsligt stod man som ett frågetecken i höstrusket. Här har man ju kavajat på sedan dagar och veckor och nyklippt som jag är kan man se att jag fått lite färg, både i nacken och lite längst upp på pannan, där man kan se en tydlig "skugga" av den vitaste vinterhud skina. Inget väder för att sitta korsbent på möllan och dricka folle tills tuppkammen trillar av, konstaterade jag kallt och ringde hästtjejen. 

Hästtjejen hade planer såklart, ett skåp av bestämda mått skall inhandlas. Gammalt skall det vara och gärna rymma både servis och handdukar som skänkts och därför inte kan kastas. "Jag har en bil", ljög jag snabbt och lånade firmabilen. En elegant fransktillverkad sak med dubbla ask-koppar och ett ljudisolerat bagageutrymme. "Jag känner till varenda loppis i skåne" ljög jag vidare och styrde med en hand högst på ratten och den andra på taket mot min förlovade barndomsårs hemtrakter. jag märkte direkt att hästtjejen var imponerad av min kör-stil och såg bara milt illamående ut när jag swischade genom den ena skånska lant-rondellen efter den andra. En åker, två vägar som möts och en rondell, det är allt som krävs för att kalla det hemma.

Loppisar är lite av min specialitet och det var svårt att låta så m

ånga godbitar stå orörda på hyllorna till någon annan mer ekonomiskt stadgad loppletares gagn.(jag lyckades dock lura till mig en tjuga och två tior från hästtjejen för att köpa en cocktail-shaker som säkert har mycket historia). Bland annat var jag i timtal bitter över att jag inte slog till på den här guldklimpen:

kapitel

Efter att snabbt ha avverkat ett betydande antal loppisar, kanske fyra, kände jag att mat-och-sov-klockan klämtade, och nej, den har ingen snooze-knapp. Dags att söka föda. Vanligtvis brukar jag vara bra på att hitta mat, men nu kände jag att jag var ute på okänt vatten, dagen hade för oss så långt från mina kända marker som till marieholm.

Jag kände direkt att den enda som visste på bot vad Rödvinspoeten, som av oförklarlig anledning representeras av ett "D" i min telefonbok.

Efter en stunds konfererande i bilen, och ett antal frågor som inte fick svar, då rödis var så bakfull att hjärnan bara opererade i tvåtakt, kom vi fram till att det finns ett fik i eslöv. Jo, någonstans i centrum resonerade vi, kanske vid torget. En bestämd känsla av att där finns ett fik. Eslöv it is, håll hatten sa jag och refererade såklart till min egen järn-keps.

Man minns ju eslöv, det gör man, men ändå inte. Minns man att där finns ett fik vid torget eller är det bara ett generellt antagande eftersom eslöv också har en del tanter och gubbar som en gång i månaden får pengar på fickan.

Vi hittade fiket men efter en så lång bilfärd sa min mage mig att det var något mer än ett wienerbröd och en kopp cowboy-kaffe jag behövde. Rädd att bli upptäckt var jag, det skall ni veta. Eller än värre AVSLÖJAD. Förbi torget gick, ja vi var så illa tvugna, och jag väntade mig att närsomhelst bli påhoppad av något märkligt väsen som inte ätit rätt sen matsalpersonalen tryckte en hjälplös hjärpe på tallriken i åttan. Men döm om min förvåning när torget var fullt av folk. Säkert 100 pers! "40 pers" hävdade   hästtjejen snabbt och jag gav mig. En stor scen hade smällt upp på kullerstenen och en ljudanläggning med flera olika element basunerade olika främmande toner över staden. "Byn", rättade hästtjejen snabbt och jag gav mig.

Det var en spektakulär syn, fem unga tjejer med palestinasjalar utförde en kosackdans till arabiska toner. (Obs, detta är författarens analys) Efter sjalarna kom några snubbar med trummor och trumma de kunde de. Jag lutade mig mot hästtjejen och viskade försiktigt, jag tror tamejfan det är ett kulturevenemang vi snubblat över.

Glada i hågen gick vi till stället med bästa utsikten över torget, för att föda min figur och samtidigt beskåda det rara fenomenet. 

Tinas hette det ett tag, Tuttas hette det kanske ett ännu mindre tag och Empieza eller Empreza eller så heter det nu och har antagligen också gjort det... ett tag. På logon stod det mexikansk grill. Men på menyn stod som väl var inga burritos att finnas, utan olika asiatiska woker och grekiska sallader och potatisar och pizzor. En potatis ville jag ha, "En potatis vill jag ha" sa jag följdaktligen till mannen bakom disken.

vi satte oss vid fönstret och tittade ut, även in lite grand, för det är som en del av mitt jobb. Så här fint har det blivit:

ja fullt av folk var det kanske inte, men det var å andra sidan torget.

Solen kikade snart fram och vi såg två raggarbilar köra runt torget ett antal gånger, en av dem fylld till bredden av matglada damer i fyrtioårsåldern(rimligt antagande för de som var där). 

På torget såg vi nu, då vi endast hade utsikt mot baksidan av scenen, att massor av folk klätt ut sig för att uppträda, där fanns indianer, presbyterianer och några lättklädda tjejer som jag snabbt identifierade som town trash. "svenne-magdansöser", rättade hästtjejen mig snabbt och jag gav med mig direkt. Jag försökte filma lite diskret för framtida referenser och jag lyfte inte ens kameran från bordet men jag blev ertappad och tittade istället resten av lunchen på min potatis som fått en märkligt seg skydds-hinna innanför skalet som följd av att ha spenderat en god kvart i kraftig strålning. Maten var fantastiskt upplagd och vi satt säkert kvar en kvart efter att kaffet tagit slut och bara njöt. Vilken dag, vilken stad! tänkte jag och i mitt huvud rättade jag mig själv snabbt

Playing the race card

I fredags låg det ett stort kuvert i hallen från länsstyrelsen i Jämtlands län. Det är kartorna över statens fiskevatten på renbetsfjällen i hela jämtlands län som jag fått hemskickat. 4, 5 §§ FL stadgar myndigheters serviceskyldighet, vilket innebär att de bör vara tillmötesgående och medgörliga när jag ber att ut kartan. I en helt annan lag kan man läsa att allt all statlig mark ovanför odlingsgränsen samt renbetsfjällen i Jämtlands län skall vara reserverade till samernas uteslutande begagnande.(renbeteslagen) Samernas exklusiva nyttjanderätt kan inte överlåtas till annan än just en same, detta har man löst att genom att länsstyrelsen kan sälja nyttjanderätt för samernas räkning för vissa vatten och marker. Det är just dessa vatten som prickas ut på kartan jag fick hem. Och de är just dessa vatten som jag kommer att undvika i sommar. Jag vet nämligen hur samerna är. De upplåter inte sina bästa vatten till fyra flugfiskare från skåne. Nej de spränger sina bästa vatten vartannat år med dynamit. Så är de samerna. Och det lönar sig inte att ifrågasätta samerna som herrar på fjället. För de har the race card i koftärmen. Det har inte 4 flugfiskare från Skåne. Men vi kommer likväl fiska i samernas vatten, med ögonen i nacken. För man vet aldrig när en fjällets herre kommer smygande bakom en förblindad med mord och skit i tanken

Så kan det gå

jag: fan va jobbig du är! jag vill inte flytta på min lediga dag, det är ju helg och jag har planer! vilken annan dag som helst vill jag hjälpa dig flytta men fan förstör inte min helg. Jag skall åka bil till havet och jag skall sola och jag skall grilla och jag skall bygga en båt som jag skall ro till ven där jag skall bygga ett hus med en liten kamin som jag inte behöver elda i förän september och jag skall bryta upp en golvbräda där jag lagt en gammal ardberg och jag skall sitta i solnedgången och skratta med måsarna och det kommer att vara varmt till klockan tio och jag skall sova vid fönstret så att jag ser solen gå upp för mitt hus som jag byggt på högsta kullen (fuck observatoriet i say) har ett panoramafönster mot öst och jeff bridges och neil young sover på golvet, bakfulla och förväntansfulla, varje dag är en gåva. DET skall jag göra nästa helg, jag vill verkligen inte hjälpa dig flytta på en helg!

han: ... ...

En dag senare

chefen: du, nästa helg får du nog räkna med att det blir jobb eftersom vi skall till milano senare i veckan

jag: eeh, ok. men... fan. alltså... jag har en flytt jag måste hjälpa till med på lördagen där...